Kandidatfrågan Nr2

Fråga nummer två i serien. Ställd av Anders Lindbäck. Tack Anders för att du fick mig att börja fundera på utskotten! Det var väldigt kul att diskutera runt frågan både en och två gånger innan jag satt mig för att skriva svaret!


När du kommer in i riksdagen
1. vilket utskott vill du sitta i ?
2. varför anser du lämpad att sitta där ?
3. varför vill du sitta där ?


När det gäller utskotten har jag inte tänkt så mycket på det innan men sen jag fick frågan har jag grunnat på det rätt mycket. Jag ser det som ganska givet att Utbildningsutskottet ligger mig varmt om hjärtat genom mitt engagemang i skolan och det faktum att jag vet hur lärarutbildningen är utformad, då jag har studerat till lärare i snart sex år och tar examen i sommar, och har jobbat ute i skolor. Jag har helt enkelt med mig praktisk erfarenhet och teoretisk kunskap in i utskottet istället för bara allmänt tyckande vilket det annars har en tendens att bli inom politiken.

Jag tror det är viktigt att vi applicerar vår egen politik i utskotten, att vi driver de frågor som för Piratpartiets politik framåt (notera att jag inte diskuterar för ett utökat principprogram, det får medlemsmöten/årsmöten ta ställning till inte jag som enskild ledamot).

Det frågetecken som jag fortfarande har när det gäller utskottsarbete är dock hur det fungerar ihop med vågmästarrollen. Jag ställde frågan på lite ”högre nivå” och fick olika svar från olika personer. Min fundering gick helt enkelt ut på om vi förväntades att aktivt lobba för de frågor som den sittande regeringen (den som stödjer oss vill säga) tycker att vi ska lobba för oavsett personlig åsikt i frågan. Svaren var varierande ifrån de som tyckte att vi i så fall skulle vara tysta i utskotten om det som inte bidrog till vår egen politik, till att vi fick lobba för våra egna frågor till att vi absolut inte fick göra något för att göra den sittande regering sura på oss. Det är tydligen en fråga som inte är helt självklar men jag ska försöka ge min syn på det.

Som jag ser det så är jag faktiskt villig att lobba för frågor som jag inte tycker är bra för att få genom de frågor som jag tycker är bra, det vill säga Piratpartiets politik. Det finns givetvis gränser som är svåra att avgöra såhär i teorin (i utbildningsutskottet skulle det kunna vara betyg på dagis och likaså betyg i uppförande eller att helt avskaffa betyg, jag skulle ha svårt att lobba för), men skulle Partipiskan säga åt mig att det är vad som krävs skulle jag göra det. Detta eftersom jag ändå anser att Piratpartiets politik är så pass viktig.

Det finns de som anklagat det tänkandet för att vara en nickedocka, men jag ser det som lojalitet mot de som röstar på mig. De som röstar på mig i valet gör det för att de anser att jag kommer göra ett bra jobb som riksdagsledamot, och det i Piratpartiet innebär att jag har förstått principprogrammet och vågmästarrollen. Vågmästarrollen säger inte rakt ut att jag måste tycka saker på ett visst sätt, utan att jag ska trycka på en knapp även om jag inte håller med, men att ta det ett steg längre till att jag även måste jobba emot min egen åsikt tycker jag inte är så långt.

Det grundar sig helt enkelt i att vi måste göra vissa saker för att kunna utöva vågmästarrollen. Jag personligen tror inte att något block kommer se med milda ögon på oss om vi i utskotten säger en sak, och sedan röstar på ett annat sätt i plenisalen. Det vill säga att jag är starkt emot något i utskottet och jobbar hårt för att inte driva genom den frågan och om den sen går igenom så röstar jag för förslaget eftersom vågmästarrollen kräver det. Jag tror att då kommer vi få fler fiender än vänner inne i riksdagen och det är helt enkelt inte bra.

Jag tror i så fall att det är bättre att inte ha en åsikt i frågan. Sedan finns det de som har påpekat att vi inte kommer ha tid till andra frågor än Piratpartiets, vilket jag håller med om till stor del. Att driva våra frågor kommer ta tid och engagemang, det kommer inte bli lätt alls. Dock ser jag detta inte som ett ”vi driver andra frågor” utan som ett ”vi kanske måste det för att få genom de frågor vi vill ha igenom” och om man ser det i ett sådant ljus är det bra att ha debatten om hur det faktiskt ska fungera i utskotten.

Med det sagt ser jag det som en självklarhet att om jag inte skulle få en plats i utbildningsutskottet utan tilldelas/får ett annat utskott i mitt knä så kommer jag att sätta mig in de frågorna som finns där och kämpa lika hårt oavsett. Jag skulle antagligen inte ha samma erfarenhet att stötta mig på som inom utbildningspolitiken, men jag tror att när det gäller utskottsarbete kommer det handla lika mycket om diplomati och driv, två egenskaper som jag själv tycker att jag har mycket av. Med andra ord; Jag skulle bli väldigt glad om jag fick arbeta inom utbildningsutskottet, men jag tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb i alla utskott.

Tack för frågan! Hoppas du anser att du fick ett bra svar på den också.

Kandidatfråga Nr1

Jag har planerat att lägga upp de frågor jag får i min kandidatur här på bloggen och de svar jag ger så att de som inte läser så mycket på forumet också kan läsa dem. Detta är första frågan från Ravenna:


Från din blogg:

 

När jag pratade med Pirater på den tiden hade jag ofta dessutom oturen att prata med de som endast lyfte fildelningen som en politisk fråga vilket jag inte såg som något annat än att snylta.
Hur ser du på fildelning idag?



Mitt svar:

Spännande fråga. Fildelningen är för mig en fråga som dras med i andra frågor. Jag tror inte den skulle vara så stor idag om inte de åtgärder som sätts in mot fildelningen inskränker våra grundläggande rättigheter. Jag tänker på det som i två led.

Det första jag tänker på är de åtgärder som tvingas sättas in för att vi för huvud taget ska kunna ”jaga fildelare” som det så gärna heter i pressen och i folkmun hos gemene man. Som de allra flesta pirater redan vet så måste man gå in i privat kommunikation för att se om någon fildelar. Eftersom man utan att kolla på kommunikationen inte kan veta om denna kommer innehålla sådana filer eller inte (på samma sätt som vi inte kan veta om andra brott förekommer) utan att öppna den först och sedan läsa för att få det bekräftat.

Här tror jag många gör den konstiga kopplingen till att det skulle vara okey eftersom det ändå handlar om en så liten grej som att bara kolla upp de som fildelar. Ska jag vara ärlig tror jag inte det är många som förstår att det innebär att DERAS kommunikation också kommer att övervakas och läsas. Att allas kommunikation måste kunna övervakas för att det ska gå att stoppa fildelning.

Där tycker jag att gränsen är nådd, vi ska inte övervaka alla för att kunna fånga de som begår brott. Att vara oskyldig tills man bevisas vara skyldig är något som är fundamentalt i ett rättsäkert samhälle och om vi verkligen gör allt för att stoppa fildelningen genom ett övervakningssamhälle kommer det leda till att vi tvingas tänka; skyldig tills du bevisat att du är oskyldig genom att visa all din kommunikation.

Diskussionen som kommer med det att du har inget att frukta om du är oskyldig är bara rent ut sagt galen i mina ögon. Det är sådant som gör ett övervakningssamhälle möjligt och jag har till och med diskuterat med personer som ansett att det inte skulle skada alls med lite mer övervakning. Jag håller inte med och sådant vill jag förhindra.

Det andra jag tänker på när det gäller fildelningen har egentligen med upphovsrätten i sig att göra. Detta kom efter att jag gick med i partiet. Jag ska erkänna att jag inte var alls så insatt i hur upphovsrätten såg ut innan jag gick med utan ansåg som många andra att det är väl bra med upphovsrätt och varför ska inte folk kunna få betalt för sitt arbete osv.

Jag har nu insett att upphovsrätten faktiskt inte alls fungerar som jag anser att den ska göra dvs. den kulturmaximerar (jag tycker om det ordet) inget alls längre, snarare inskränker kulturen. Den gör att lärare (som jag) begår brott om vi försöker använda kultur, genom visning av film eller spela musik, för att undervisa våra elever, den gör så att bolagen kan tjäna pengar på musik skriven/framförd av artister som är döda sen fler decennier tillbaka osv.

Upphovsrätten måste hitta tillbaka till att skydda upphovsrättinnehavaren men inte på ett sätt som minimerar kulturen i samhället.

I övrigt ser jag fildelningen som ett symptom på något annat. De flesta fildelar inte för att de vill ha gratis musik och filmer, flera studier visar på att det faktiskt är de som fildelar som spenderar mest pengar på att köpa kultur, utan det handlar om en ny typ av efterfrågan.

Man vill inte köpa plastskivor längre, man vill ha filmen/musikfilen/fotografiet i sin dator att kunna njuta av när man än vill det, samma sak med tv-serier. Man vill inte ha ljudböcker på CD-skiva eftersom man använder nästan uteslutande mp3-spelare till att lyssna på dem.

Behovet som finns möts inte av bolagen och därför fildelar folk. Här behöver man bli bättre på att hitta tekniska lösningar för att ge ”konsumenterna” det som de vill ha.

Tack för frågan och jag hoppas du tycker att du fått ett bra svar på den!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.