Hatar du mänskligheten?

”Att hata internet är att hata mänskligheten, internet är bara en spegel. Tycker man inte om det spegeln visar är det mänskligheten man har problem med.”

Igår pratade jag med en av mina favorit-pirater varpå vi kom in på FRA (givetvis) och då sa han dessa ord. De fastnade. Inte för att det var nytt egentligen utan för att det var så underbart sammanfattat. Att ha problem med internet är att ha problem med mänskligheten.

Internet är ett verktyg. Ett verktyg som kan användas till både bra och dåliga saker. Människor kan mobilisera sig och stå upp mot en förtryckande regering, människor kan träffas i alla hörn av världen och starta företag, byta idéer, hjälpa varandra. Människor kan köpa tågbiljetter och sälja sina gamla möbler, de kan hitta vänner och kärleken för livet, de kan skicka kärleksbrev och ta kontakt med borttappade släktingar.

Tyvärr kan människor även byta barnporrsbilder, med hjälp av posten kan de sälja narkotika/vapen, de kan organisera kriminella gäng, de kan hacka sönder hemsidor, skicka virus, skicka dödshot till varandra och sprida felaktig information.

Ett verktyg skadar inte någon förrän det används av en människa. Ett vapen som ligger på ett bord gör ingen illa, det är om någon plockar upp det och använder vapnet mot en annan person som det gör illa. På samma sätt kan ett vapen användas till försvar eller till att jaga för att få mat för dagen. Ska vi förbjuda alla vapen för att de kan göra illa? Eller ska vi förbjuda människorna?

Vapen kanske du tycker är okey att förbjuda? Världen skulle bli en bättre plats utan pistoler, granater, knivar… hammare? Skruvmejslar, stekpannor…? Vad är egentligen ett vapen? Internet kan vara ett vapen, MEN det ÄR även en fantastisk mötesplats, en tröst, en fritidssyssla, en kommunikationsväg, en del i samhällsstrukturen… kort sagt helt oumbärligt.

Internet är inte en större fara än till exempel posten eller telefonen. Att tycka illa om internet är att tycka illa om mänskligheten.

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn.

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:
”Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi  tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Marit Deldén
Leif Ershag
Isabella Lemoine

———————————————-
Personlig kommentar: Det är inte meningen att kalla Piratpartiet för rasister (då en del uppfattat det som det och det inte alls är sant!) och de som inte syns här står inte på något sätt automatiskt utanför dessa åsikter. Det är ett sätt för mig att föra fram att vi inte ska bli jämförda med antidemokratiska partier och att säga det som jag tror många tänker; Principprogrammet är så mycket mer än mänskliga rättigheter på nätet.

En bild säger mer…

Foto: Patrick Persson
Ursprungssammanhang: Artikel i Sydsvenskan

Kandidatfrågan Nr2

Fråga nummer två i serien. Ställd av Anders Lindbäck. Tack Anders för att du fick mig att börja fundera på utskotten! Det var väldigt kul att diskutera runt frågan både en och två gånger innan jag satt mig för att skriva svaret!


När du kommer in i riksdagen
1. vilket utskott vill du sitta i ?
2. varför anser du lämpad att sitta där ?
3. varför vill du sitta där ?


När det gäller utskotten har jag inte tänkt så mycket på det innan men sen jag fick frågan har jag grunnat på det rätt mycket. Jag ser det som ganska givet att Utbildningsutskottet ligger mig varmt om hjärtat genom mitt engagemang i skolan och det faktum att jag vet hur lärarutbildningen är utformad, då jag har studerat till lärare i snart sex år och tar examen i sommar, och har jobbat ute i skolor. Jag har helt enkelt med mig praktisk erfarenhet och teoretisk kunskap in i utskottet istället för bara allmänt tyckande vilket det annars har en tendens att bli inom politiken.

Jag tror det är viktigt att vi applicerar vår egen politik i utskotten, att vi driver de frågor som för Piratpartiets politik framåt (notera att jag inte diskuterar för ett utökat principprogram, det får medlemsmöten/årsmöten ta ställning till inte jag som enskild ledamot).

Det frågetecken som jag fortfarande har när det gäller utskottsarbete är dock hur det fungerar ihop med vågmästarrollen. Jag ställde frågan på lite ”högre nivå” och fick olika svar från olika personer. Min fundering gick helt enkelt ut på om vi förväntades att aktivt lobba för de frågor som den sittande regeringen (den som stödjer oss vill säga) tycker att vi ska lobba för oavsett personlig åsikt i frågan. Svaren var varierande ifrån de som tyckte att vi i så fall skulle vara tysta i utskotten om det som inte bidrog till vår egen politik, till att vi fick lobba för våra egna frågor till att vi absolut inte fick göra något för att göra den sittande regering sura på oss. Det är tydligen en fråga som inte är helt självklar men jag ska försöka ge min syn på det.

Som jag ser det så är jag faktiskt villig att lobba för frågor som jag inte tycker är bra för att få genom de frågor som jag tycker är bra, det vill säga Piratpartiets politik. Det finns givetvis gränser som är svåra att avgöra såhär i teorin (i utbildningsutskottet skulle det kunna vara betyg på dagis och likaså betyg i uppförande eller att helt avskaffa betyg, jag skulle ha svårt att lobba för), men skulle Partipiskan säga åt mig att det är vad som krävs skulle jag göra det. Detta eftersom jag ändå anser att Piratpartiets politik är så pass viktig.

Det finns de som anklagat det tänkandet för att vara en nickedocka, men jag ser det som lojalitet mot de som röstar på mig. De som röstar på mig i valet gör det för att de anser att jag kommer göra ett bra jobb som riksdagsledamot, och det i Piratpartiet innebär att jag har förstått principprogrammet och vågmästarrollen. Vågmästarrollen säger inte rakt ut att jag måste tycka saker på ett visst sätt, utan att jag ska trycka på en knapp även om jag inte håller med, men att ta det ett steg längre till att jag även måste jobba emot min egen åsikt tycker jag inte är så långt.

Det grundar sig helt enkelt i att vi måste göra vissa saker för att kunna utöva vågmästarrollen. Jag personligen tror inte att något block kommer se med milda ögon på oss om vi i utskotten säger en sak, och sedan röstar på ett annat sätt i plenisalen. Det vill säga att jag är starkt emot något i utskottet och jobbar hårt för att inte driva genom den frågan och om den sen går igenom så röstar jag för förslaget eftersom vågmästarrollen kräver det. Jag tror att då kommer vi få fler fiender än vänner inne i riksdagen och det är helt enkelt inte bra.

Jag tror i så fall att det är bättre att inte ha en åsikt i frågan. Sedan finns det de som har påpekat att vi inte kommer ha tid till andra frågor än Piratpartiets, vilket jag håller med om till stor del. Att driva våra frågor kommer ta tid och engagemang, det kommer inte bli lätt alls. Dock ser jag detta inte som ett ”vi driver andra frågor” utan som ett ”vi kanske måste det för att få genom de frågor vi vill ha igenom” och om man ser det i ett sådant ljus är det bra att ha debatten om hur det faktiskt ska fungera i utskotten.

Med det sagt ser jag det som en självklarhet att om jag inte skulle få en plats i utbildningsutskottet utan tilldelas/får ett annat utskott i mitt knä så kommer jag att sätta mig in de frågorna som finns där och kämpa lika hårt oavsett. Jag skulle antagligen inte ha samma erfarenhet att stötta mig på som inom utbildningspolitiken, men jag tror att när det gäller utskottsarbete kommer det handla lika mycket om diplomati och driv, två egenskaper som jag själv tycker att jag har mycket av. Med andra ord; Jag skulle bli väldigt glad om jag fick arbeta inom utbildningsutskottet, men jag tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb i alla utskott.

Tack för frågan! Hoppas du anser att du fick ett bra svar på den också.

Kandidatfråga Nr1

Jag har planerat att lägga upp de frågor jag får i min kandidatur här på bloggen och de svar jag ger så att de som inte läser så mycket på forumet också kan läsa dem. Detta är första frågan från Ravenna:


Från din blogg:

 

När jag pratade med Pirater på den tiden hade jag ofta dessutom oturen att prata med de som endast lyfte fildelningen som en politisk fråga vilket jag inte såg som något annat än att snylta.
Hur ser du på fildelning idag?



Mitt svar:

Spännande fråga. Fildelningen är för mig en fråga som dras med i andra frågor. Jag tror inte den skulle vara så stor idag om inte de åtgärder som sätts in mot fildelningen inskränker våra grundläggande rättigheter. Jag tänker på det som i två led.

Det första jag tänker på är de åtgärder som tvingas sättas in för att vi för huvud taget ska kunna ”jaga fildelare” som det så gärna heter i pressen och i folkmun hos gemene man. Som de allra flesta pirater redan vet så måste man gå in i privat kommunikation för att se om någon fildelar. Eftersom man utan att kolla på kommunikationen inte kan veta om denna kommer innehålla sådana filer eller inte (på samma sätt som vi inte kan veta om andra brott förekommer) utan att öppna den först och sedan läsa för att få det bekräftat.

Här tror jag många gör den konstiga kopplingen till att det skulle vara okey eftersom det ändå handlar om en så liten grej som att bara kolla upp de som fildelar. Ska jag vara ärlig tror jag inte det är många som förstår att det innebär att DERAS kommunikation också kommer att övervakas och läsas. Att allas kommunikation måste kunna övervakas för att det ska gå att stoppa fildelning.

Där tycker jag att gränsen är nådd, vi ska inte övervaka alla för att kunna fånga de som begår brott. Att vara oskyldig tills man bevisas vara skyldig är något som är fundamentalt i ett rättsäkert samhälle och om vi verkligen gör allt för att stoppa fildelningen genom ett övervakningssamhälle kommer det leda till att vi tvingas tänka; skyldig tills du bevisat att du är oskyldig genom att visa all din kommunikation.

Diskussionen som kommer med det att du har inget att frukta om du är oskyldig är bara rent ut sagt galen i mina ögon. Det är sådant som gör ett övervakningssamhälle möjligt och jag har till och med diskuterat med personer som ansett att det inte skulle skada alls med lite mer övervakning. Jag håller inte med och sådant vill jag förhindra.

Det andra jag tänker på när det gäller fildelningen har egentligen med upphovsrätten i sig att göra. Detta kom efter att jag gick med i partiet. Jag ska erkänna att jag inte var alls så insatt i hur upphovsrätten såg ut innan jag gick med utan ansåg som många andra att det är väl bra med upphovsrätt och varför ska inte folk kunna få betalt för sitt arbete osv.

Jag har nu insett att upphovsrätten faktiskt inte alls fungerar som jag anser att den ska göra dvs. den kulturmaximerar (jag tycker om det ordet) inget alls längre, snarare inskränker kulturen. Den gör att lärare (som jag) begår brott om vi försöker använda kultur, genom visning av film eller spela musik, för att undervisa våra elever, den gör så att bolagen kan tjäna pengar på musik skriven/framförd av artister som är döda sen fler decennier tillbaka osv.

Upphovsrätten måste hitta tillbaka till att skydda upphovsrättinnehavaren men inte på ett sätt som minimerar kulturen i samhället.

I övrigt ser jag fildelningen som ett symptom på något annat. De flesta fildelar inte för att de vill ha gratis musik och filmer, flera studier visar på att det faktiskt är de som fildelar som spenderar mest pengar på att köpa kultur, utan det handlar om en ny typ av efterfrågan.

Man vill inte köpa plastskivor längre, man vill ha filmen/musikfilen/fotografiet i sin dator att kunna njuta av när man än vill det, samma sak med tv-serier. Man vill inte ha ljudböcker på CD-skiva eftersom man använder nästan uteslutande mp3-spelare till att lyssna på dem.

Behovet som finns möts inte av bolagen och därför fildelar folk. Här behöver man bli bättre på att hitta tekniska lösningar för att ge ”konsumenterna” det som de vill ha.

Tack för frågan och jag hoppas du tycker att du fått ett bra svar på den!

Jobba framåt… jobba vidare!

Mattias Bjärnemalm skriver på sin blogg att 2010 är ett förlorat år för jämställdheten (i Piratpartiet). Det kanske låter bittert och pessimistiskt, men kärnan i det han kommer fram till är att även om det är så måste vi jobba mot 2014 redan nu för att få in fler kvinnor (som jag personligen tycker om att kalla tjejer oavsett ålder) i partiet.

Jag är en av de som skrev på uppropet. Det antar jag att ingen har missat. Jag förklarade lite i mitt inlägg om just uppropet varför jag gjorde det men har fått förklara det mer ingående via diskussioner sen dess så jag tänkte göra det här också. Jag vill inte vara otydlig i den här frågan. Det är även så att jag är mycket medveten om att jag endast debatterar för mig själv och mina åsikter, inte ett odefinierat kollektiv.

Jag skrev på uppropet inte eftersom jag är en benhård motståndare till kvotering. I vissa fall anser jag att kvotering kan behövas, att det bidrar till en positiv spiral. Sedan får jag alltid en bitter eftersmak i munnen varje gång ordet kvotering dyker upp eftersom jag ändå är principiellt emot att sätta en person framför en annan person av en anledning som denne inte kan kontrollera (kön, etnicitet, sexuell läggning osv.) men jag är smärtsamt medveten om att jag faktiskt inte kan argumentera för min känsla mer än att det känns fel. Jag skrev inte på uppropet av anledningen att jag är emot kvotering. Jag skrev på uppropet eftersom jag anser att den kritiken som dök upp inte blev hörd. Vi blev anklagade för att vara en gnällig liten minoritet som inte kom med något konstruktivt. Det klagades på att de som klagade inte syntes mer än på forumet. Med detta upprop kunde vi visa att tjejer faktiskt kan stå upp för sina åsikter även i detta parti, att vi kan kritisera och stångas lika bra som vem som helst. Jag skrev helt enkelt på uppropet eftersom jag ville att det skulle synas att jag inte är nöjd. Jag är en sådan person, om jag inte tycker om något så säger jag det.

Däremot är jag också en sådan person som kan lägga ner och gå vidare. Uppropet är gjort, jag är stolt över det, men det är inte allt. Att visa sitt missnöje är inte samma sak som att inte kunna jobba framåt. Pollen i forumet är också gjord, det blev inte en stor majoritet, inte ens en majoritet för att riva upp beslutet och därmed är det i mina ögon fastställt att beslutet inte ska rivas upp utan vi kör vidare som vi har börjat. De i styrelsen/ledningen jag pratat med har varit mycket lyhörda och velat lösa problemen, de har varit frustrerade och uppgivna, samtidigt som de varit konstruktiva. Det finns mycket kompetens och förståelse där och det är därför jag nu uppmanar alla till att ta er ur skyttegravarna och se vad vi kan lära av detta för att jobba vidare. Att protestera har haft sin tid, att blicka framåt har sin tid just nu.

Jag håller med om att valet 2010 inte kommer att vara det jämställdhetsmanifest som många hoppats på, men om vi låter det hindra oss från att komma på konstruktiva idéer för hur vi ska förändra situationen kommer vi befinna oss i exakt samma diskussion om fyra år. Mab har idéer;

Men som tur är så är det faktiskt ett ruskigt lätt arbete, även om det tar lite tid i anspråk. Det enda som krävs är att alla aktiva tar sig tiden det kräver att gå igenom sin vänskapskrets och plocka ut de två kvinnor som man bedömmer som mest sympatiskt inställda till vår politik och sen lägger lite tid på att börja diskutera politik med dem och uppmuntra dem att först bli medlemmar och sen aktivera sig. Dra med dem på demonstrationer och piratfikor. Skicka länkar till intressanta artiklar som rör vår politik. Men framför allt fråga dem vad de tycker och hur de ser på frågorna. Involvera dem och diskutera med dem. Jag lovar att om du gör det så kommer minst en av dem bli medlem inom kort. Förmodligen bägge två.

Jag själv tillsammans med Isabella Lemoine (KL Linköping) jobbar med att lyfta fram de TjejPirater som finns inom partiet som ett första steg. Vi ska anordna tjejfika, tjejträffar och det planeras för fullt för en föreläsningsserie (eller dag) där vi jobbar på att få hit framträdande kvinnliga pirater. Jag fick frågan på Parley! hur vi ska engagera fler tjejer att bli aktiva (appropå att fyra av nio funktionärer och två av tio organisatörer var tjejer.) och mitt enkla svar var då och skulle vara samma sak igen om jag fick frågan idag; Få de tjejer vi har inom partiet att synas mer.

En kan inte göra allt, men vi alla kan göra lite. Gör alla lite kommer det att märkas.

Marit mot Riksdagen!

Jag kandiderar härmed till Piratpartiets Riksdagslista!

Leffelini

Det jag tror kommer behövas i riksdagen är intelligenta och drivkraftiga personer med mycket vett och tålamod. Kunskap kan införskaffas men personliga kvalitéer är svåra att få serverat på ett silverfat i god tid till strax efter valet. Det är därför jag anser att det är de personliga kvalitéerna är avgörande. Jag vet att jag har tålamod, intelligens, vett, drivkraft, ihärdighet och att jag älskar att debattera och argumentera. Jag är en analytisk person som kan ta flera steg bakåt och bara lyssna en stund innan jag uttalar mig om något och drivs av att vilja veta mer om allt och att få påverka. Jag har en tendens att komma in snabbt i grupper och accepterar att alla är olika och att vi för in olika kompetent i olika områden. En grupp är inte komplett om den bara består av en person som tror att den kan allt.

Jag står helhjärtat bakom principprogrammet och jag tar vågmästarollen på största allvar. Jag är medveten om att jag kommer tvingas rösta för något jag inte tror på i politiska frågor Piratpartiet inte berör eftersom det är vad som kommer förväntas av mig som representant för Piratpartiet.

Det som driver mig starkast med Piratpartiets politik är individen. Individens rätt till ett fritt och helt internet, individens rätt till rättssäkerhet och individens rätt till ett privatliv. Jag tror på att Piratpartiet måste arbeta på lokal, nationell och internationell nivå. Jag tror att vi tillsammans kan förändra och påverka. EU är ett steg, riksdagen är ett annat, kommun och landsting är ett tredje och jag tror att vi även ska blicka utanför EU för att ta en drös med fler steg i rätt riktning.

Jag är en 26 årig (27 när det är val) Lärarstudent som är bosatt i Linköping tillsammans med en sköldpaddefärgad katt vid namn Snape. Jag tar min examen till sommaren och är då en utbildad Gymnasielärare i Religion och Historia. Jag är också intresserad och insatt i Filosofi, Psykologi och Samhällsvetenskap, som jag gärna sett i min lärarexamen, men det går alltid att läsa vidare senare i livet för att få den behörigheten.

Jag har utvecklats från att vara en av de anti-pirater som skrek stöld och tyckte att det var löjligt med ett politiskt parti för att kunna ladda hem saker gratis, till att idag vilja representera Piratpartiet i riksdagen. När jag pratade med Pirater på den tiden hade jag ofta dessutom oturen att prata med de som endast lyfte fildelningen som en politisk fråga vilket jag inte såg som något annat än att snylta. Gratis är gott och hela den biten. Sedan började jag sakta men säkert bli upprörd över vissa beslut som fattades. ”Men inte kan de väl mena allvar med IPRED?” sa jag mig själv, nej nej det är bara ett dumt förslag som inte kommer få någon effekt i riksdagen. ”FRA? Massavlyssning? Men… neeeej sånt är det bara tokar som håller med om det kommer de aldrig rösta genom.” var sådant jag tänkte. Det visade sig att jag hade fel och sen jag gick med i Piratpartiet har det röstats genom Lissabon och FRA samt att mer är på väg (ja jag är medveten om att Lissabon är EU-politik). Jag har lärt mig att Piratpartiet inte handlar om snyltare och banditer, jag har lärt mig att jag trivs i Piratpartiet och att jag vill arbeta med andra Pirater mot ett rättssäkert samhälle med fritt internet.

Låt oss sprida buskapet i riksdagen: Sharing is caring!

 

Marit Deldén, skypeid Leffelini, på forumet; Leffelini

Upprop angående primärvalet

Följande är ett upprop angående primärvalet och hur detta har skötts. Jag har valt att skriva under det inte för att jag egentligen tar avstånd från kvotering (i vissa fall kan jag till och med vara för kvotering) utan för att jag helt enkelt känner att jag inte kan stå bakom sättet som hela primärvalet har skötts, speciellt inte förlängningen och att välja att föra kampanj samtidigt som kandideringstiden förlängts. Det hela känns som en cirkus (och tyvärr inte en sådan med söta clowner) och jag vill egentligen att processen avbryts för att vi ska få tid att andas och tänka om och tänka rätt. En valberedning kanske inte heller är ultimat men det känns som ett bättre alternativ än den farsen som jag ser spela upp framför mina ögon just nu. Jag hopps att kritiken kommer fram och att den i alla fall reflekteras över. Att jag skriver på kommer inte hindra mig från att kandidera om det beslutas att vi ska tuta och köra som vi är på väg, och jag lovar att en kandidaturtext ska dyka upp på bloggen snarast möjligt!
Uppropet:

Vi anser att Piratpartiets primärval är en fars och kräver dess upprivning. Just nu har en situation skapats som gör att man ställt män mot kvinnor i partiet på ett högst olyckligt sätt. Vi tycker att det system som skapats är dåligt och direkt kontraproduktivt av följande anledningar:

Man har först skapat ett system som gör det svårare för kvinnor att tacka ja, då många kvinnor tenderar att vilja bli tillfrågade snarare än att framhäva sig själva. På det har man lagt en kvotering som gör att kvinnors kompetens direkt kan ifrågasättas. Ingen vill vara utfyllnad, alla vill bli värderade efter sin unika kompetens och lämplighet. De som vi nu uppmanar att ställa upp kommer inte att känna att de blir uppskattade för sin kompetens, de gör det för att kvoteringssystemet ska fungera.

Piratpartiet säger hela tiden att vi inte vill vara ett mansparti. Men vi börjar i fel ände. Istället för att låta män avgöra vad som är positivt för kvinnor borde de kvinnor som är aktiva i partiet få en mycket mer avgörande röst.

Fungerande grupper kan aldrig skapas med hjälp av en algoritm. Inom områden som personkemi, livserfarenhet och gruppdynamik finns inga ‘hårda’ fakta. Där måste man värdera människors kompetens på ett annat sätt.

Vi har potential att bli ett öppet parti med stor mångfald och olika infallsvinklar. Men då måste vi tänka långsiktigt, inte jaga varenda kvinna vi ser med blåslampa sista kandideringsdagen.

Med detta sagt tror vi att en valberedning hade tagit tillvara på människors unika kompetenser på bättre sätt. Till exempel hade en sådan kunnat se till att vi även fick in mer kompetens och intresse vad gäller patent, det hittills mest eftersatta området bland partiets hjärtefrågor.

Vi är inte för algoritmkvotering, vi tycker att en valberedning skulle ha bedömt på samma sätt som man bedömer geografisk spridning, utbildning, erfarenhet, intresseområden etc. Då hade vi kunnat få en mångfaldig lista med hög kompetens på flera olika områden.

Underskrivet av;
Ellen Söderberg
Isabella Lemoine
Karin Elofsson
Klara Ellström
Klara Tovhult
Marit Deldén
Sandra Grosse
Victoria Westberg

Hylla Farmor Gun!

Det är egentligen tänkt att jag ska posta min egen kandidering till Riksdagslistorna i Piratpartiet men jag kan inte låta bli att rycka tag i bollen och skriva det här inlägget först.

När jag kom in i Piratpartiet så var en av de första bloggarna jag lade märke till Farmor Guns. Jag minns det mer än någon annans blogg eftersom jag blev så glatt överraskad att mina fördomar om vilka som har tankar kring Piratpartiets frågor inte bara är 30 åriga datanördar utan kommer ifrån alla typer av människor där ute i vårt avlånga land. Mest glad blev jag eftersom jag själv är kvinna och av den yngre generationen och är det något jag blir glad över är det att se generationsklyftor minska och alla åldrar samarbeta tillsammans. Jag tror jag ser upp till henne lite speciellt även eftersom jag hade en mormor som var mycket politiskt aktiv och engagerade sig starkt i frågorna på agendan, och även om min mormor hade åsikten som Sossar generellt har om PP kunde man diskutera politik med henne utan att tveka.

Jag inbillar mig att Farmor Gun är likadan. Hennes blogginlägg är fyllda av fakta och jag tror att det räcker med att läsa hennes blogg för att få tillräckligt med kött på benen för att kunna slängas in i TV-debatt om internet och privatliv och hur dessa håller ihop. Jag vill faktiskt gå så långt i att säga att Farmor Gun är en av mina absoluta favoritbloggare! Tyvärr har jag själv inte fått äran att träffa henne men det hoppas jag att jag kommer göra en vacker dag i en inte för avlägsen framtid.

Därför är det inte svårt att inbilla sig hur glad jag blev av att hon kandiderar till Piratpartiets Riksdagslista. Det känns helt självklart för mig att puscha för henne för att hon ska komma in på listorna och sedan hela vägen in i riksdagen! Det behövs en Farmor Gun i riksdagen helt enkelt.

Jag vill även slå ett slag för att rösta på henne i tävlingen om vilken blogg som man tycker är bäst bland ett fåtal nominerade 50+ bloggare där ute. Rösta gör man HÄR.

Så rösta på Farmor Gun, både in till riksdagen och till bästa bloggare! Det är min uppmaning till dig.

Meningen med livet

Inledningen till en icke publicerad bok som kallas för ”Meningen med livet” och som jag helt enkelt vill dela med mig av eftersom jag försöker övertyga författarinnan att fortsätta skriva på den:

”Att vakna är det värsta.

Egentligen inte det värsta som finns i hela världen, för det finns många saker som är värre, men att vakna är det som gör att man påminns om alla de andra sakerna som är sjuka med världen. Det som gör att jag vill stöna, dra täcket över huvudet och glömma bort att jag och världen existerar.

Därför gör jag det.

I några minuter. Sen går det inte att låtsas om att världen inte finns längre eftersom telefonen ringer och när jag sömndrucket betraktar telefonen ser jag att det är min chef som är på andra sidan. Jag svarar ovilligt och försöker låta så pigg som möjligt vilket även jag misslyckas med trots min långa vana att ljuga för de i min närhet. Samtalet är inte långt och jag lägger på luren igen. Mentalt undersöker jag om jag kanske försagt mig under de korta stavelser som jag yttrade över telefonen och jag kan bara slappna av när jag inser att jag kan vara säker på att så inte är fallet. Jag slänger undan täcket och jag låter kylan svepa över min nakna hud. En känsla jag både hatar och älskar. Jag älskar den för att den får mig att veta att jag lever och jag hatar den för att den får mig att veta att jag lever.

Varför vill jag leva?

Det vill jag egentligen inte. Inte här och inte nu. Inte alls. Fast att ta livet av mig vill jag inte heller. Därför lever jag nu. Jag tänker inte börja spy ut prosa om att mitt liv är som ett skal av vad det kan vara och att den här berättelsen kommer handla om att jag äntligen kommer finna en anledning till att leva. Sådant är bara äckligt och i mitt fall inte sant. Den här berättelsen kommer inte handla om att jag kommer finna mig själv, kärleken och meningen med livet. Det finns ingen mening med livet. De som tror att det finns det måste antingen vara religiösa eller dumma i huvudet. Det ena är förvisso inte uteslutande det andra. Med det inte sagt att det inte finns skärpta religiösa personer ute i världen eller för den delen vettiga religiösa personer. Det gör det. Någonstans. Jag har inte haft turen att träffa så många av dem. Meningen med livet. Vad är det för skitsnack egentligen? Ett sätt att lura oss människor att tro att om vi knegar i hela våra liv, skaffar fru eller make och 2.5 barn, kombi och villa och sen köper sommarstuga efter pensionen trots att vi egentligen inte riktigt har råd men det är ändå våra sista år i livet, så kommer det vara meningen med livet. Skitsnack. Det finns ingen mening med livet. Deal with it.”

« Older entries