Pirater – We a family

Jag har egentligen inte velat blogga om konflikterna inom Piratpartiet eftersom jag inte vetat vad jag velat säga. Med tanke på att konflikterna verkar avlösa varandra och egentligen inte har något med varandra att göra så känns det som att det går djupare än själva konflikten. En del talar om att vi har skapat en konfliktkultur inom partiet. Jag är villig att hålla med.

Dock är det också ett faktum att de som står utanför den täta innersta gruppen personer som främst finns i en speciell skypekanal så märks konflikterna knappt av. Tess skriver att hon inte ens visste om att det fanns en konflikt innan hon fick ett mail från Rick Falkvinge där han förklarade att det fanns en. Då ska det nämnas att Tess också har skype samt debatterar i olika kanaler flitigt och är alltså inte den ”oaktive” medlemmen i partiet då hon dessutom kandiderar i vårt primärval.

Nu ska man inte hyckla med att det bråkas i andra kanaler också. Faktum är att det finns många konflikter lite överallt inom partiet. Detta är givetvis inte något dåligt. Alla arbetsplatser har konflikter.

Så slog det mig idag. Piratpartiet är inte en arbetsplats. Piratpartiet är en familj.

I arbetskanaler och i Off Topic-kanaler, det spelar ingen roll, Piratpartister känner varandra och reagerar på varandra som att vi är en familj. När mamma säger ifrån så gnäller ungarna, när lillasyster snor leksaksbilen så slår storebrodern till och när pappa behöver vila står ungarna utanför dörren och bankar om att de har mardrömmar.

Notera att jag inte lägger in någon som helst värdering i vilka som tar de olika rollerna, faktum är att jag tror vi alla är både mamma, pappa och barn ibland, kanske även kusin eller moster och farbror, eller morfar och farmor osv. Alla får plats i den dynamiken som skapar en familj.

Vi piratpartiser använder sociala medier på internet såsom IRC, Skype, olika bloggverktyg, facebook, twitter osv. Vi är dessutom tillgängliga 24/7 genom dessa. En intensiv seriös hetsig diskussion om organisationen inom PP kan dyka upp på en chatt klockan halv elva en fredagskväll (där både Falkvinge och Troberg är med i debatten) på samma sätt som att samma personer kan sitta i en annan chatt, samtidigt, och diskutera roliga länkar.

När man har ett jobb går man dit på morgonen och hem på kvällen. Det går att ha jour men oftast betyder det att man lägger en mobiltelefon på bordet och sedan svarar i den om någon ringer. Det betyder inte att man ringer chefen eller kollegan direkt när man kommer hem och sitter och småpratar med denne om det där blogginlägget man läste för en stund sedan. Om det är något man vill prata med den personen om tänker man oftast att man pratar om det på morgonfikat dagen därpå. Så bråttom är det faktiskt inte.

I Piratpartiet är det alltid bråttom eftersom alla finns online precis hela tiden. AFK (away from keyboard) börjar förlora sin mening då de flesta tar med sin sina datorer var de än går och gränserna för ledig tid, arbetstid och pirattid har helt suddats ut. De sociala medier som tillåter oss att umgås så pass nära tillåter oss även att visa våra svaga sidor.

Vem berättar för sin kollega att den blivit dumpad av flickvännen och man känner för att krypa under ett täcke och smått dö i en vecka? Vem berättar för chefen att man lider av en depression som gör att man inte kan bli sjukskriven men heller inte kan jobba till sin största kapacitet? Vem berättar i fikarummet att man är lite grinig idag för att man har PMS? (Jag inser att har man en nära relation med sina kollegor eller chef kan det hända men jag gissar mig till att det ändå inte är så vanligt). Sitter man verkligen och pratar om sex öppet med sina arbetskollegor? Det gör man på sociala medier med sina nära. Det gör vi inom Piratpartiet. Därför att vi inte bara är arbetskollegor, vi är en familj också.

När någon mår dåligt plockar vi upp den personen, när någon behöver stöd så stöttar vi och när vi behöver stöd själva söker vi naturligt tröst hos de vi mår bra hos.

Jag tror att detta leder till varför vi har ett konfliktklimat idag. Konfliktklimatet beror nämligen inte på att vi har konflikter. Konflikter finns det överallt i samhället. Däremot så har vi en konflikt på arbetsplatsen finns det ett andrum mellan jobb och fritid, har vi en konflikt på en arbetsplats kan inte den ursäktas bort med att ”jag mår pissigt, så lämna mig i fred.” eller liknande. Vi förväntas vara proffsiga. När vi går hem till partnern däremot då kan vi häva ut oss lite vad som helst för att få ut frustrationen. I Piratpartiet är vi både kollegor och familjemedlemmar. Vi är seriösa och vi är inte seriösa, vi är proffsiga och vi är vänner.

Hur kul är det då att få höra från sin vän eller syster att du gjort fel? Hur kul är det att bli uppringd av någon du tycker mycket om och få en utskällning? Hur inspirerande är det att den man ser upp till säger åt en att ens tankar inte har något värde? Samtidigt får de som kritiserar en smäll när de får höra att kritik inte uppskattas eller att de kritiserar fel. All kritik, om det så är kritik mot kritiken, tas på samma sätt som att det är ens familj som säger det. Man tar den helt enkelt personligt. Jag tror många uppfattar ett ”du har gjort fel” som ”du är fel” vilket inte alls är fallet.

Det leder till att vi inte bara blir sårade, vi blir defensiva lättare, skjuter ifrån oss och beter oss på samma sätt som när mamma skällde ut oss när vi var små. Vi sätter oss och tjurar eller gråter. Vi mår dåligt. När chefen skäller på oss kan vi gå hem och säga ”pucko” och så går man till jobbet nästa dag, när det är en diskussion på Skype går man aldrig hem. Man sitter där tills man däckar av utmattning och när man vaknar igen kan diskussionen återkomma. Det finns inga naturliga pauser och inga naturliga anderum.

Jag vill påpeka att jag inte ser detta som något fel. Att kunna söka tröst hos Piratpartiser, att kunna diskutera sex, att kunna må dåligt och lyfta upp varandra är en del av det jag tycker om kring det sociala nätet som det innebär att vara Piratpartist. På samma sätt som jag älskar att sitta i produktiva diskussioner kring valkampanjer och bloggbävningar. Anledningen till att jag lyfter detta är att jag tror det är något som är bra att vara medveten om. En del kommer inte alls känna igen sig i det jag skriver, en del kommer inte hålla med. Men jag hoppas att det är något att reflektera över.

Som jag ser det behöver vi själva komma på ett sätt att kunna utnyttja de sociala medier vi älskar och samtidigt inte få den destruktiva kulturkonflikt som vuxit fram senaste tiden. Det finns familjer som fungerar och älskar varandra trots konflikter och bråk. Låt oss bli en sådan familj.

(Jag ber om ursäkt för den totala bristen på länkkärlek, ursäktar det på att jag har bråttom att hinna med en buss.)

19 kommentarer

  1. Olofb said,

    13 januari 2010 den 10:48 f m

    Man sitter där tills man däckar av utmattning och när man vaknar igen kan diskussionen återkomma.

    Så sant så sant! Och vilket härligt inlägg. Kram syster!🙂

  2. Anna Troberg said,

    13 januari 2010 den 10:56 f m

    Ah! Det var nog den bästa beskrivning av partiet som jag läst någonsin! Tack, Marit!🙂

  3. Victoria Westberg said,

    13 januari 2010 den 11:06 f m

    Oj, vilket inlägg. Du lyckas verkligen sätta ord på saker! Det känns så rätt.

  4. PiratJanne said,

    13 januari 2010 den 11:14 f m

    Kan inte annat än hålla med tidigare talare. Verkligen ett jättebra inlägg som beskriver och förklarar så mycket som man inte tänkt på innan.

  5. klara said,

    13 januari 2010 den 11:27 f m

    Haha jag tror jag illustrerar din tes bra genom att yrvaken på en madrass på vårt officiella kontor för både ungdomsförbund och parti läsa och kommentera din bloggpost. Ganska sjuk dessutom. Hur många partier har det så här? Vad gäller psykologin bakom håller jag helt med dig. Ska gå å duscha, skriver från mobilen. Kommer snart upp på skype. Kram❤

  6. 13 januari 2010 den 11:30 f m

    […] riktigt varm i hjärtat. Det händer inte jätteofta, men idag hände det. Jag läste nämligen vad Marit Deldén (en av våra starka kvinnor i Linköping och dessutom kandidat i vårt primärval) skrivit på sin […]

  7. 13 januari 2010 den 11:49 f m

    Ja, du har nog rätt i att vi är mer av en familj än en arbetsplats, och på gott och ont så kommer vi att fortsätta vara det.

    Jag undrar vad det kan få för konsekvenser för värderingsdokumentet, eller för smarta strategier för konflikthantering?

    Behöver vi jobba med att separera det sociala en aning från det konkreta partiarbetet för att göra det möjligt att vid behov delta i bara det ena eller andra? Eller bör vi tvärtom se till att det alltid är en blandning?

    Vad händer när vissa i familjen får betalt för sitt deltagande i familjen?

    Tål verkligen att tänkas på detta. Tack för insikten!

  8. 13 januari 2010 den 12:24 e m

    Fruktansvärt bra skrivet, men framförallt fruktansvärt bra spanat!

  9. 13 januari 2010 den 12:36 e m

    Jag blev precis lika snopen när jag fick brevet om interna konflikter. Jag har inte märkt något annat än bra stämning och kämparglöd. Visst känns PP som en familj… en familj med en hel del busfrön och lurenduttar och mycket familjekärlek.🙂

  10. 13 januari 2010 den 12:44 e m

    Även fast du inte hade någon länkkärlek så kommer lite kärlek❤
    Perfekt beskrivning!

  11. TOQig said,

    13 januari 2010 den 1:35 e m

    Du sätter huvudet på spiken, Marit. Jag har tagit upp det förut, jag tar extremt illa upp när jag möter oförstående kommentarer, just för att vi i många fall är mer familj än parti. Jag är duktig på att vara proffs, men vårt socialiserande, våra nära relationer och mitt dunkande pirathjärta gör mig känslig. Jag har fått distansera mig alltmer för att orka, jag känner mig sliten mellan olika krafter och vill fokusera på vår politik. Det går bra, men jag saknar de många tillfällen jag missar, tillfällen att umgås, och tillfällen att uttrycka min åsikt och ge min syn på saker. ❤

  12. maloki said,

    13 januari 2010 den 2:09 e m

    Jättebra skrivet Marit🙂❤ Du är underbar!

  13. 13 januari 2010 den 6:14 e m

    […] Marit skriver idag ett bra inlägg om vilken typ av relation vi i Piratpartiets innersta kärna har. Vi är inte arbetskollegor utan vi är vänner och familj. Jag vill börja med att säga att jag instämmer, men sen undrar jag.. Hur kan folk inte ha tänkt på det tidigare? […]

  14. Tomas Kronvall said,

    14 januari 2010 den 1:34 f m

    ”Vad händer när vissa i familjen får betalt för sitt deltagande i familjen?”

    Två möjliga riktiningar för ett svar:
    1. Familjeföretag.
    2. Personliga assistenter; i de fall där den som behöver assistens är mycket ung, har jag för mig att assistenterna oftast rekryteras från den egna familjen.

    Sen hur lönen påverkar relationerna i de här fallen är en sak jag inte kan svara på. Inte heller vilken modell som är mest applicerbar, kan ana argument åt båda hållen.

  15. ulf_pirat said,

    14 januari 2010 den 7:01 f m

    Hej alla pirater. Jag tänker så här, jag har nog hela tiden vetat att någon gång kommer vi förbi smekmånadsstadiet i partiet. Vi är ett protestparti som håller på att mogna till ett ”etablerat” parti. Min övertygelse är att piratpartiet kommer att finnas kvar länge, eftersom frågeställningarna kommer att finnas kvar pga tekniken. Som alla partier kommer vi ha splittringar och konflikter. Jag trodde dock inte att det skulle komma redan, hoppas bara att vi reder ut tillräckligt många saker innan valet. Vårt problem är att vi både skapar ett nytt parti, nya mötesformer på internet, samtidigt som vi är folk med starka åsikter, från vänster till höger. Det är mycket på en gång, det kanske egentligen är ett mysterium att vi kan hålla ihop så mycket som vi gör?
    Sorgligt med konflikter, men så tänker jag att vi är ju pirater, vi är pirater för att vi inte vill att överheten bråkar med oss, alltså är vi starka individer, och då är det kanske naturligt att värjorna kommer fram ibland. Kanske kan vi som riktiga pirater tala klartext och sedan utan prestige försöka hitta ett sätt att gå vidare, vi samexisterar på samma piratskepp, starka individer mot FRA, IPRED, ACTA och allt annat. Hoppas det blir en lösning.

  16. 14 januari 2010 den 2:31 e m

    […] Marit Deldén skriver om Piratpartiet som en stor familj, med många olika grupperingar och roller, och jag håller i stort med henne om mycket är likt. Vi stöttar varandra, vi delar med oss av hemligheter, vi delar med oss av djupa tankar och mycket mer lättsinnigt, och vi bråkar med varandra. […]

  17. 14 januari 2010 den 6:29 e m

    […] Deldén på “Grodorna kokar” har uppenbarligen fått goda vänrelationer – typ-som-familjemedlem alltså – genom Piratpartiet. Det finns andra som snarare […]

  18. Josef Boberg said,

    22 januari 2010 den 8:34 e m

    Piratpartiet är väl bara som ALLA andra icke riksdagspartier är – som det är högt i tak hos. Den dagen som motsättningar ej alls finns i PP – den dagen är nog PP samma slags ”storebrorspartier” (video 8 min) som dom befintliga riksdagspartierna ÄR – menar Josef B.😉

  19. 04 februari 2010 den 9:23 e m

    […] Marit valde att analysera, och kom fram till att vi på många vis beter oss som en familj. Jag kan hålla med i en hel del av hennes resonemang. Själv har jag känt många gånger att jag står mittemellan två läger, försöker medla, och i något fall kände jag mig så uppgiven och berörd att jag faktiskt satt vid min laptop och grät. Energin räcker inte till, och nu är jag väl i något slags läge där jag bestämt mig att inte tolka folks ickefungerande personkemi som om det vore mitt fel. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: