Min framtidsvalsanalys

Vi har fått en hel drös med eftervalsanalyser på diverse bloggar, vilket jag tycker är jättebra, men istället för att fokusera på att analysera det som har varit tänker jag analysera mig själv i hur jag vill bli i framtiden, det vill säga det jag vill kalla en framtidsvalsanalys. Jag tänker heller inte gå in på SD och deras valframgångar eftersom det jag skulle ha sagt nog har sagts av andra redan.

Så vad vill jag i framtiden? Jag slogs av en lite fascinerande insikt under valnatten och skrev den även på min Facebook, nämligen; Jag vill driva politik, inte kampanj.

Det kanske ses som underliga ord ifrån en person som de senaste månaderna lagt ner själ och hjärta i både Östra Distriktet som Distriktsledare för att peppa till kampanj och i Linköping för att driva lokalvalskampanj. Speciellt underligt blir det när jag vet att jag har tyckt om varenda minut av det trots stress, press och stundom känslor av hopplöshet. För visst finns det alltid hopp och det finns även hopp i ett dåligt valresultat.

De jag pratar med i partiet, och de som skriver på bloggarna runt om, känns peppade fortfarande. Det känns som att vi inte är beredda att rulla runt och dö… och varför skulle vi det? Vi behövs fortfarande och tror folk att det är över nu så är i alla fall jag beredd att visa att de har tokigt fel.

Som sagt, det kanske ses som underliga ord. Fast för mig finner det sig ganska naturligt. Jag har kommit till insikten att jag vill driva politik och att Piratpartiet ibland har en tendens att vara väldigt kampanjfokuserat, på både gott och ont. Det onda är att politiken får ta ett steg bakåt. Detta ska inte tas som att jag säger att kampanj inte behövs, det ska heller inte tas som att jag säger att kampanjdrivna människor inte vill driva politik.

Det jag säger är att för mig är det viktigt att opinionsbilda långsiktigt och lobba för att påverka. I Linköping finns det något som heter medborgarförslag som går ut på att alla invånare får lägga förslag till kommunen som de måste ta upp på ett kommunfullmäktigemöte. Om det blir något av det får vi se, men det är en chans att påverka. Politiker säger hela tiden att de håller med oss, låt oss se vad de tycker när vi droppar förslag efter förslag i knäna på dem som är just våra frågor. Kommer de hålla med eller skyr de förslagen som pesten? Det ska bli spännande att se.

Det går även att påverka de politiker som sitter i riksdagen idag. Man kan uttrycka sina åsikter på massor med olika sätt, det gäller att vi tar de sätten och använder dem. Media finns fortfarande vilket betyder att debattartiklar, insändare och pressmeddelanden ska skrivas och skickas iväg. Jag tror att både jag och Piratpartiet måste lära oss att driva politik inte bara är att dela ut flyers och sätta upp affischer även om det såklart också behövs.

Jag vill också driva politik genom att bygga. De lokala kommun- och landstingsprogrammen måste ses över och utökas samt på vissa ställen individualiseras till att passa varje enskild kommun. Mitt personliga mål är att vi ska ställa upp i betydligt fler kommuner och landsting nästa val (helst alla) och ge lokalt aktiva förutsättningar för att lyckas med det. Piratpartiets politik behöver också ses över, hur, det får tiden utvisa, men jag tror på att vi måste bli mer konkreta i våra uttryck och försöka bli mer tillgängliga. Vi har en tendens att prata förkortningar och slänga med ord som integritet och transparens vilket ofta ses som ”flum”.

För att få folk att förstå vårat ”flum” så är jag övertygad om att vi måste satsa på informationskampanjer. Därför har jag startat ett projekt som jag kallas Projekt: Infokampanj. Det går ut på att få ihop texter om varje sak som vi pratar om (såsom FRA, Datalagringsdirektivet, Fildelning, ACTA, IPRED osv), skapa enklare pdf-filer med denna info och göra det tillgängligt för funktionärer/aktivister/medlemmar att kunna skriva ut. De ska vara perfekta för att råka glömma på bussen eller tåget och att lägga i exempelvis fikarummet. Jag har även idéer om att starta studiecirklar för äldre för att lära sig använda internet, men det är bara på idéplan än så länge.

Som det kanske märks känner jag mig sporrad att fortsätta arbeta och att påverka. Både inom partiet och utanför. Jag ser fram emot åren som kommer och oroa er inte, år 2014 kommer ni se även mig med foldrar och flyers i händerna eller upptejpandes affischer i stan!

Jag tänker lämna er med ett intryck ifrån en sak som dök upp i media. En sak som jag tror att vi alla kommer ihåg det vill säga våra humoristiska ironiska argument för att rösta Pirat. En av dessa innehöll mig. Det stod att man skulle rösta Pirat för att jag då skulle färga håret rosa om vi kom in i riksdagen. Jag lovade detta eftersom jag genuint tror att det behövs fler rosa Pirater, men också för att visa att man måste ta lite risker här i livet.

Nu kom vi inte in, men rosa Pirater behövs ju fortfarande så guess what…

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

I DID IT ANYWAY!

Dagen före väljaredan

Dagen före väljaredan var vi ute på stan i Linköping och delade ut kultur. Eller kulturbombning som vi gillar att kalla det eftersom man bombar folk med kulturen. Det var en succé! Detta måste vi göra oftare, inte bara för att det är en bra idé i sig utan för att det lockar till sig otroligt mycket folk och dränker de andra partierna ganska rejält. Vid vårt tält var det alltid folk, alltid.

Det är något speciellt med att se uttrycket i en kvinnas ansikte när man på frågan ”Hur mycket kostar en bok?” svarar att det är gratis för vi vill dela med oss av kultur. Hon spärrade upp ögonen och när hon fortsatte att titta genom högarna med böcker såg det ut som att hon pallade äpplen eller tog den sista biten av tårtan. Som att det var förbjudet och att hon inte riktigt fick, men hon kunde inte låta bli i alla fall. När hon sedan frågade om hon fick ett paraply (vi hade ett gäng rosa barnparaplyer som Henri Rydberg inte hade användning för som vi gav bort med PP-klistermärken på) och jag sa ”Jajjemen” så såg hon på mig som att jag var Jesus själv och frågade lite andfått efter information om partiet. Hon fick med sig alla foldrar vi hade och skulle hem och lusläsa sa hon.

Samma sak hände även senare på dagen, men den här gången en äldre man som frågade hur mycket det kostade. Han fick svaret att det var gratis och efter att ha sett sådär otroligt gulligt glad ut i flera minuter så packade han på sig sju böcker och en DVD och knallade hemåt.

Och vem skulle inte ha velat rota genom böcker som En midsommarnatts dröm, Sagan om ringen, Harry Potter, Kittys äventyr, Ordlista i Ekonomi, Spansk-Svensk ordlista (med mååånga fler)  eller filmer som Beck, diverse anime och Arn? Det var så mycket på vårt bokbord, säkert en 200 böcker iaf, att det är helt omöjligt att räkna upp allt och jag vill tacka ALLA som donerade kultur så otroligt mycket! Det spred både glädje, kultur och en aning politik.

Vi lockade till och med till oss valarbetare från de andra partierna som kom och pratade med oss och ville ta del av kulturen. Då måste det räknas som en succé tycker jag.

Det är dagen före väljaredan och det börjar bli mycket nervöst i magen. Jag är inte bara nervös för riksdagsval utan även landsting och kommunen! Som att ett val inte räckte att vara nervös över… Men jag tror på oss, jag tror på att vi kommer lyckas och jag tror på integritet, kultur och kunskap!

Imorgon ska jag gå och rösta 😀 Sedan blir det valvaka och firande av alla mandat som PP lyckas knipa.

Cloetta Center

Någonstans över 5000 gymnasielever var inbjudna till Cloetta Center i Linköping för att få en chans att fråga ut partierna om vad de tycker och även se valrörelsens största livedebatt som Östnytt kallar det. Givetvis dök både representanter ifrån Ung Pirat och Piratpartiet upp för att hjälpa till med bokbord och att guida gymnasieleverna i vad Piratpartiet tycker.

På två timmar så var alla våra giveaways slut (200 ballonger, 600 pennor, 400 pins av olika slag och ca 500 klistermärken). Flera stycken kom och frågade efter fler pins, så intresset var stort. En annan sak man kan kolla efter för att se vilka partier som inte är populära är hur många som har sina flyers slängda på marken. På hela Cloetta Center såg jag EN Piratpartifolder på marken. En enda.

Debatten var generellt bra men jag kommer nog få någon typ av hjärnblödning om jag hör någon i det Rödgröna blocket säga ”skatter” en gång till. Det fanns inte ett påstående som inte kryddades med att Alliansen vill sänka skatterna och att de inte tycker om det. Tyvärr måste mitt gröna hjärta också erkänna att det var Alliansen som vann debatten stort. De vann på retorik och glimten i ögat, inte så mycket på vad de faktiskt sa. Man kan tycka att det är viktigare att lyssna på vad de säger, men de som kan lite om retorik vet att de flesta inte fungerar på det sättet. Det handlar precis lika mycket om hur man säger något som vad man faktiskt säger.

Det roliga var att när debattörerna presenterades första gången så började moderatorn från höger och presenterade Alliansens debattörer först. Det var knäpp tyst i salen. När han presenterar Stefan Flod ifrån Ung Pirat så jublar halva publiken högt! Som Piratpartist kunde man inte låta bli att le stort.

Det som märktes både av de frågor som eleverna ställde och på de frågor som de ställde till oss vid bokbordet var att det de vill ha svar på är konkreta lösningar. De vill inte veta att politiker vill förbättra för funktionshindrade på arbetsmarknaden utan de vill veta hur de tänker göra. Jag personligen tror att de är något på spåren. För att gammelpartierna vill göra saker är inte svårt att lista ut och när de pratar om att de vill göra något så säger de samma saker, men när man pratar om hur de vill göra förändringar så skiljer det sig en del. Två saker som fastnade i mitt huvud är att Folkpartiet vill ta in föräldrarna i klassrummet och Vänstern vill inte sänka skatterna.

En annan sak som jag märkte var att de flesta är genuint intresserade av oss som parti och är lite fundersamma över varför vi inte har heltäckande politik. Förklarar man att det är för att vi fokuserar på det vi är bra på och låter de andra partierna fokusera på vad de är bra på så nickar de och köper konceptet fullt ut. Det är klart att vi alltid kommer mötas av några som frågar ”Varför vill ni förstöra musikindustrin?” och hur mycket man än säger att skivindustrin går bättre nu än någonsin och att det finns undersökningar som visar att de som köper mest kultur är de som fildelar, så kommer de inte övertalas. Varför? För att de tror helt enkelt inte på oss.

Debatten fokuserade på att ställa de Rödgröna mot Alliansen så tyvärr fick Stefan Flod inte så mycket tid att säga något, men att han var där och att vi var där gjorde mycket!