Datalagring – hur skyddar vi oss?

Nu är det dags att driva genom datalagringsdirektivet. Hur lång tid det kommer ta är osäkert, men min gissning är att det inte kommer dröja allt för länge.

Jag är säker på att det kommer dyka upp diverse bloggar som klankar ner på regering och på opposition när det gäller datalagringsdirektivet. Det är givetvis bra på ett sätt, eftersom skuld ska läggas där det bör, och den skulden ligger på de som driver genom lagen. Vi kan vara hur arga som helst om att de ska införa detta, men låt mig få vara pessimistisk en stund; vi har vetat om detta länge, ”inget” har hänt och oavsett hur mycket vi gnäller så kommer det införas. Som jag sa, jag är pessimistisk just nu. Jag hoppas att jag kan skriva ett inlägg som handlar om hur fel jag hade och att vi stoppade allting i tid, men jag förväntar mig tyvärr det värsta.

En del kommer också påpeka hur lönlöst det är i jakten på brottslingar eftersom de som vet vad de håller på med (vilket tyvärr brottslingar gör) vet också hur man skyddar sig. De vet hur man bygger krypterad kommunikation som gör att det inte går att spåra, de vet hur man ändrar IP-adresser och studsar omkring dessa på servrar hit och dit.

Som det kanske märks är jag ingen datanörd. De som är det kommer förfäras över mitt språkbruk när det gäller de tekniska detaljerna jag prata om, eftersom jag just inte vet vad jag pratar om. Jag är samhällsvetare i grunden och snart pedagog till yrket. Jag är de ovetande stackars medborgare som inte kommer ha någon aning om ingen berättar för mig hur jag ska göra.

De som vill driva genom datalagring säger såklart att de gör det för att skydda oss. Dig och mig. Vanliga medborgare. Vi som har rent mjöl i påsen. Det som händer är dock att de är vi som hamnar i kläm. Det är vi som blir övervakade och förlorar vår integritet. Inte de som vet hur man skyddar sig.

Vad kan då du och jag göra, som inte vet hur man hackar tunnlar och kryptonycklar eller som inte vet hur man laddar ner den där senaste versionen av kryptering på mobilen eller som inte ens vet vad kryptering till fullo är? Vi kan påverka på alla sätt vi kan, skicka mail till politiker, skriva debattartiklar, gå ut på gatorna och demonstrera, vi kan gå upp till kamp! Dock kvarstår det faktum att vi inte vet hur vi skyddar oss från datalagringen.

Där har vi integritetsvänner ett stort ansvar att berätta på ett pedagogiskt, lättförståeligt och lättillgängligt sätt hur vi skyddar oss. Se detta som en utmaning du som vet hur man faktiskt gör att berätta det för oss som inte gör det. Låt oss hjälpa varandra.

Min framtidsvalsanalys

Vi har fått en hel drös med eftervalsanalyser på diverse bloggar, vilket jag tycker är jättebra, men istället för att fokusera på att analysera det som har varit tänker jag analysera mig själv i hur jag vill bli i framtiden, det vill säga det jag vill kalla en framtidsvalsanalys. Jag tänker heller inte gå in på SD och deras valframgångar eftersom det jag skulle ha sagt nog har sagts av andra redan.

Så vad vill jag i framtiden? Jag slogs av en lite fascinerande insikt under valnatten och skrev den även på min Facebook, nämligen; Jag vill driva politik, inte kampanj.

Det kanske ses som underliga ord ifrån en person som de senaste månaderna lagt ner själ och hjärta i både Östra Distriktet som Distriktsledare för att peppa till kampanj och i Linköping för att driva lokalvalskampanj. Speciellt underligt blir det när jag vet att jag har tyckt om varenda minut av det trots stress, press och stundom känslor av hopplöshet. För visst finns det alltid hopp och det finns även hopp i ett dåligt valresultat.

De jag pratar med i partiet, och de som skriver på bloggarna runt om, känns peppade fortfarande. Det känns som att vi inte är beredda att rulla runt och dö… och varför skulle vi det? Vi behövs fortfarande och tror folk att det är över nu så är i alla fall jag beredd att visa att de har tokigt fel.

Som sagt, det kanske ses som underliga ord. Fast för mig finner det sig ganska naturligt. Jag har kommit till insikten att jag vill driva politik och att Piratpartiet ibland har en tendens att vara väldigt kampanjfokuserat, på både gott och ont. Det onda är att politiken får ta ett steg bakåt. Detta ska inte tas som att jag säger att kampanj inte behövs, det ska heller inte tas som att jag säger att kampanjdrivna människor inte vill driva politik.

Det jag säger är att för mig är det viktigt att opinionsbilda långsiktigt och lobba för att påverka. I Linköping finns det något som heter medborgarförslag som går ut på att alla invånare får lägga förslag till kommunen som de måste ta upp på ett kommunfullmäktigemöte. Om det blir något av det får vi se, men det är en chans att påverka. Politiker säger hela tiden att de håller med oss, låt oss se vad de tycker när vi droppar förslag efter förslag i knäna på dem som är just våra frågor. Kommer de hålla med eller skyr de förslagen som pesten? Det ska bli spännande att se.

Det går även att påverka de politiker som sitter i riksdagen idag. Man kan uttrycka sina åsikter på massor med olika sätt, det gäller att vi tar de sätten och använder dem. Media finns fortfarande vilket betyder att debattartiklar, insändare och pressmeddelanden ska skrivas och skickas iväg. Jag tror att både jag och Piratpartiet måste lära oss att driva politik inte bara är att dela ut flyers och sätta upp affischer även om det såklart också behövs.

Jag vill också driva politik genom att bygga. De lokala kommun- och landstingsprogrammen måste ses över och utökas samt på vissa ställen individualiseras till att passa varje enskild kommun. Mitt personliga mål är att vi ska ställa upp i betydligt fler kommuner och landsting nästa val (helst alla) och ge lokalt aktiva förutsättningar för att lyckas med det. Piratpartiets politik behöver också ses över, hur, det får tiden utvisa, men jag tror på att vi måste bli mer konkreta i våra uttryck och försöka bli mer tillgängliga. Vi har en tendens att prata förkortningar och slänga med ord som integritet och transparens vilket ofta ses som ”flum”.

För att få folk att förstå vårat ”flum” så är jag övertygad om att vi måste satsa på informationskampanjer. Därför har jag startat ett projekt som jag kallas Projekt: Infokampanj. Det går ut på att få ihop texter om varje sak som vi pratar om (såsom FRA, Datalagringsdirektivet, Fildelning, ACTA, IPRED osv), skapa enklare pdf-filer med denna info och göra det tillgängligt för funktionärer/aktivister/medlemmar att kunna skriva ut. De ska vara perfekta för att råka glömma på bussen eller tåget och att lägga i exempelvis fikarummet. Jag har även idéer om att starta studiecirklar för äldre för att lära sig använda internet, men det är bara på idéplan än så länge.

Som det kanske märks känner jag mig sporrad att fortsätta arbeta och att påverka. Både inom partiet och utanför. Jag ser fram emot åren som kommer och oroa er inte, år 2014 kommer ni se även mig med foldrar och flyers i händerna eller upptejpandes affischer i stan!

Jag tänker lämna er med ett intryck ifrån en sak som dök upp i media. En sak som jag tror att vi alla kommer ihåg det vill säga våra humoristiska ironiska argument för att rösta Pirat. En av dessa innehöll mig. Det stod att man skulle rösta Pirat för att jag då skulle färga håret rosa om vi kom in i riksdagen. Jag lovade detta eftersom jag genuint tror att det behövs fler rosa Pirater, men också för att visa att man måste ta lite risker här i livet.

Nu kom vi inte in, men rosa Pirater behövs ju fortfarande så guess what…

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

I DID IT ANYWAY!

Dagen före väljaredan

Dagen före väljaredan var vi ute på stan i Linköping och delade ut kultur. Eller kulturbombning som vi gillar att kalla det eftersom man bombar folk med kulturen. Det var en succé! Detta måste vi göra oftare, inte bara för att det är en bra idé i sig utan för att det lockar till sig otroligt mycket folk och dränker de andra partierna ganska rejält. Vid vårt tält var det alltid folk, alltid.

Det är något speciellt med att se uttrycket i en kvinnas ansikte när man på frågan ”Hur mycket kostar en bok?” svarar att det är gratis för vi vill dela med oss av kultur. Hon spärrade upp ögonen och när hon fortsatte att titta genom högarna med böcker såg det ut som att hon pallade äpplen eller tog den sista biten av tårtan. Som att det var förbjudet och att hon inte riktigt fick, men hon kunde inte låta bli i alla fall. När hon sedan frågade om hon fick ett paraply (vi hade ett gäng rosa barnparaplyer som Henri Rydberg inte hade användning för som vi gav bort med PP-klistermärken på) och jag sa ”Jajjemen” så såg hon på mig som att jag var Jesus själv och frågade lite andfått efter information om partiet. Hon fick med sig alla foldrar vi hade och skulle hem och lusläsa sa hon.

Samma sak hände även senare på dagen, men den här gången en äldre man som frågade hur mycket det kostade. Han fick svaret att det var gratis och efter att ha sett sådär otroligt gulligt glad ut i flera minuter så packade han på sig sju böcker och en DVD och knallade hemåt.

Och vem skulle inte ha velat rota genom böcker som En midsommarnatts dröm, Sagan om ringen, Harry Potter, Kittys äventyr, Ordlista i Ekonomi, Spansk-Svensk ordlista (med mååånga fler)  eller filmer som Beck, diverse anime och Arn? Det var så mycket på vårt bokbord, säkert en 200 böcker iaf, att det är helt omöjligt att räkna upp allt och jag vill tacka ALLA som donerade kultur så otroligt mycket! Det spred både glädje, kultur och en aning politik.

Vi lockade till och med till oss valarbetare från de andra partierna som kom och pratade med oss och ville ta del av kulturen. Då måste det räknas som en succé tycker jag.

Det är dagen före väljaredan och det börjar bli mycket nervöst i magen. Jag är inte bara nervös för riksdagsval utan även landsting och kommunen! Som att ett val inte räckte att vara nervös över… Men jag tror på oss, jag tror på att vi kommer lyckas och jag tror på integritet, kultur och kunskap!

Imorgon ska jag gå och rösta 😀 Sedan blir det valvaka och firande av alla mandat som PP lyckas knipa.

Cloetta Center

Någonstans över 5000 gymnasielever var inbjudna till Cloetta Center i Linköping för att få en chans att fråga ut partierna om vad de tycker och även se valrörelsens största livedebatt som Östnytt kallar det. Givetvis dök både representanter ifrån Ung Pirat och Piratpartiet upp för att hjälpa till med bokbord och att guida gymnasieleverna i vad Piratpartiet tycker.

På två timmar så var alla våra giveaways slut (200 ballonger, 600 pennor, 400 pins av olika slag och ca 500 klistermärken). Flera stycken kom och frågade efter fler pins, så intresset var stort. En annan sak man kan kolla efter för att se vilka partier som inte är populära är hur många som har sina flyers slängda på marken. På hela Cloetta Center såg jag EN Piratpartifolder på marken. En enda.

Debatten var generellt bra men jag kommer nog få någon typ av hjärnblödning om jag hör någon i det Rödgröna blocket säga ”skatter” en gång till. Det fanns inte ett påstående som inte kryddades med att Alliansen vill sänka skatterna och att de inte tycker om det. Tyvärr måste mitt gröna hjärta också erkänna att det var Alliansen som vann debatten stort. De vann på retorik och glimten i ögat, inte så mycket på vad de faktiskt sa. Man kan tycka att det är viktigare att lyssna på vad de säger, men de som kan lite om retorik vet att de flesta inte fungerar på det sättet. Det handlar precis lika mycket om hur man säger något som vad man faktiskt säger.

Det roliga var att när debattörerna presenterades första gången så började moderatorn från höger och presenterade Alliansens debattörer först. Det var knäpp tyst i salen. När han presenterar Stefan Flod ifrån Ung Pirat så jublar halva publiken högt! Som Piratpartist kunde man inte låta bli att le stort.

Det som märktes både av de frågor som eleverna ställde och på de frågor som de ställde till oss vid bokbordet var att det de vill ha svar på är konkreta lösningar. De vill inte veta att politiker vill förbättra för funktionshindrade på arbetsmarknaden utan de vill veta hur de tänker göra. Jag personligen tror att de är något på spåren. För att gammelpartierna vill göra saker är inte svårt att lista ut och när de pratar om att de vill göra något så säger de samma saker, men när man pratar om hur de vill göra förändringar så skiljer det sig en del. Två saker som fastnade i mitt huvud är att Folkpartiet vill ta in föräldrarna i klassrummet och Vänstern vill inte sänka skatterna.

En annan sak som jag märkte var att de flesta är genuint intresserade av oss som parti och är lite fundersamma över varför vi inte har heltäckande politik. Förklarar man att det är för att vi fokuserar på det vi är bra på och låter de andra partierna fokusera på vad de är bra på så nickar de och köper konceptet fullt ut. Det är klart att vi alltid kommer mötas av några som frågar ”Varför vill ni förstöra musikindustrin?” och hur mycket man än säger att skivindustrin går bättre nu än någonsin och att det finns undersökningar som visar att de som köper mest kultur är de som fildelar, så kommer de inte övertalas. Varför? För att de tror helt enkelt inte på oss.

Debatten fokuserade på att ställa de Rödgröna mot Alliansen så tyvärr fick Stefan Flod inte så mycket tid att säga något, men att han var där och att vi var där gjorde mycket!

Visioner och tjänstemän

Förtroendet för politiker är försvinnande lågt. Det behövs det nog ingen undersökning för att lista ut, även om det nu har gjorts en.

Svenskar har lågt förtroende för politiker visar en enkätundersökning från Novus. Tre månader innan valet 2010 svarar mer än varannan person att de inte litar på riksdagspolitikerna och bara en av tio anser att de har möjlighet att påverka de folkvalda i riksdagen.

Det är inte långt bort att man skämtar om att politiker ljuger, bedrar eller struntar i sina vallöften. En kompis till mig som också är politiker själv sa en gång för inte så länge sen ”Bara ljug, du är ju politiker.” Jag kan heller inte klandra dem med tanke på diverse skandaler som uppdagas i politikerkretsar titt som tätt.

Det påminner mig om ett seminarium som jag var på i Almedalen om samarbetet mellan tjänstemän och politiker i lokalpolitiken. Jag tog med mig två saker ifrån det seminariet som egentligen hör till samma tema. Det tjänstemän vill ha ifrån politiker är tydlighet i de frågor som de prioriterar och tydlighet i de frågor som politiker prioriterar bort. Jag tror att de som svarat på undersökningen från Novus har upplevt samma frustration. Att politiker lovar men inget händer, att politiker talar om drömmar och visioner men det hjälper inte Sara 15 som vill kunna gå till ungdomsgården på fritiden eller Helge 79 som inte kan leva på pensionen.

Frustrationen handlar om att politiker bara har visioner medan tjänstemän måste stå för det sakliga och möjliga, det realistiska. Har då politikerna visioner om allt kan tjänstemännen omöjligen göra allt för att det ska bli så. Politiker måste våga prioritera.

Däremot tror jag det är farligt när vi politiker slutar drömma. För slutar vi att drömma vem ska då se till att drömmarna slår in? Realister i all ära (och jag är en av dem) men utan drömmarna når vi aldrig upp till skyarna.

Jag tror att det är bra att drömma, men jag tror att det är bra att vara realist och att prioritera. Jag har tur som är Piratpartist eftersom inget av detta är svåra saker att lyckas med. Genom ett initiativ av Jimmy Callin som heter 2022 så kommer jag vara med och drömma om framtiden och genom att jobba för de specifika frågor som Piratpartiet kan bidra med i lokalpolitiken kommer jag prioritera dessa om vi blir invalda lokalpolitiskt.

På det sättet kanske det går att bygga upp förtroendet för politiker igen. Genom att visa att drömmar kan bli sanna om man drömmer om sådant som man faktiskt kan förändra, ett steg i taget.

Psykologi vs. FRA

Detta kräver länkkärlek. En av mina kompisar som inte är aktiv i Piratpartiet men är sympatisör har bloggat om det farliga med att vaggas in i falsk trygghet så att vi själva inte tänker på det. När hon dessutom dedikerat inlägget till mig kan jag inte göra så mycket annat än att känna mig lite stolt.

Hon pluggar psykologi och kom och tänka på att dra parallellen kring till FRA.

Vi håller på att diskutera ett kapitel om attityder och attitydförändringar och psykologisk forskning visar på att om det är något som inte påverkar en direkt så tenderar man till att förlita sig på väldigt enkla saker för att fatta beslut, istället för att faktiskt värdera argumenten som läggs fram. Man är lat, helt enkelt. En av mina kurskamrater pratade om tvättmedel och ställde sig frågan hur det kom sig att hon valt just det märket, och funderade på att det är ganska skrämmande om samma fenomen användes för mer ljusskygga syften än så, t.ex. politik… Och det fick mig att fundera och komma till en slutsats som definitivt gör mig illa till mods.

Kika in på hennes blogg och läs hela inlägget.

Slutvotering: Värderingsdokumentet

Just nu pågår årsmötet i Piratpartiet och jag har valt att inte blogga om det. Tills nu. Rick har nämligen bloggat om att vi ska inte skrota värderingsdokumentet. Hans resonemang är att:

Motionen B09 vill ta bort Piratpartiets värderingar. Det är en väldigt udda motion för mig — varje organisation består av tre komponenter: sin vision (vad man vill uppnå), sin metod för att nå visionen, och sina värderingar som man arbetar med under tiden. Att avskaffa värderingarna är lika konstigt som att avskaffa visionen (principerna) eller metoden (vågmästarställningen). Det gör man liksom bara inte. Man ändrar dem hur mycket man vill, och det ska man också göra, men man avskaffar dem inte. Rösta AVSLAG på B09 här.

Det låter jättefint. Ska vi då se vad som står i Piratpartiets värderingar. Man skulle ju kunna förvänta sig att det ska stå saker om att vi värnar om privatliv och att vi värderar rättssäkerhet. Det står dock följande:

Vår organisation bygger på tre olika delar: svärmarbete, traditionellt föreningsarbete, och en hierarkisk toppstyrd struktur som fördelar mandat och resurser.

VI RESPEKTERAR KUNSKAP. Om man ska diskutera ett ämne, så är hårda mätdata bäst. Näst bäst är en person som har sakkunskap i ämnet. Vetande, kunnande och sakerfarenhet går före tyckande, och hårda mätdata går före vetande.

Kritiken mot just dessa paragrafer har varit enorm inom partiet. Faktum är att det internt betraktas som ett lulz-dokument som man kan vinna billiga poäng genom att citera när något i partitoppen inte följer. Men läs vad som står. Det står att Piratpartiets värderingar är toppstyrning och mätdata.

Det som motionen dessutom säger är att vi ska riva upp det (eftersom det inte förankrades alls inom organisationen) och sedan ska styrelsen skriva om och göra rätt. Det som styrelsen sagt för att rättfärdiga dokumentet är att man kan ändra det eftersom och att det ska mer ses som ett intern arbetspolicydokument. Det rimmar illa med Ricks motivering ovan. Ett internt arbetspolicydokument borde dessutom inte stå på Piratpartiets förstasida under piratpartiet.se/varderingar.

Är det verkligen vad vi vill stå för som parti? Är det de värderingar vi vill ha? Det står också att vi är ett riksdagsparti och ska agera som ett, när blev det en värdering? När blev det en värdering att vi ska arbeta på ett visst sätt? Att det är bra att visa respekt för andra håller jag med om, och det är mycket i dokumentet som kan återanvändas. Men att säga att det är dumt att riva upp partiets värderingar som endast Rick själv har skrivit och sen lagt fram till styrelsen utan någon som helst förankring varpå styrelsen röstat genom den… nej det håller inte. Styrelsen har argumenterat för att vi måste förankra principprogramsändringar, absolut det måste vi, men då måste vi också förankra de värderingar vi står för också.

Så snälla gå in och rösta den 1,5 timme som är kvar på att riva upp värderingsdokumentet. Det vill säga rösta BIFALL på motion B09! Låt oss istället göra om och göra rätt.

Piratpartiet i Östergötland behöver din hjälp!

Vi behöver 13680 kronor för att kunna finansiera de lokala valsedlarna till Östergötlands landsting samt Linköpings, Norrköpings och Söderköpings kommun.

Piratpartiet måste finansiera alla sina valsedlar på egen hand, likaså oss på lokal nivå, så onekligen behöver vi just din hjälp för att lyckas med detta.

Vi måste ha valsedlar för att kunna komma in i landsting och kommuner där vi kan driva frågor om rättssäkerhet inom vården och IT-tillgänglighet även lokalt. Betalningarna måste vara oss tillhanda senast 5:e april för valsedlarna.

I Östergötland har vi valt att samordna valsedelsinsamlingen för alla kommuner och landstinget. Därför räcker det med att du sätter in en valfri summa (förslagsvis 100 eller 200 kronor) på Östergötlands lokala bankgiro 472-4993. Dina pengar kommer då gå till att finansiera alla lokala valsedlar här i Östergötland.

Skulle vi få in för mycket pengar kommer överskottet att gå till att driva valkampanjen här i Östergötland, både till riksdagen och till lokalvalen.

Tack i förskott för alla bidrag!

Jag kandiderar till Linköpings Kommun och Östergötlands Landsting för Piratpartiet

Mitt namn är Marit Deldén, är 27 år när valet 2010 infinner sig och studerar på Linköpings Universitet till Gymnasielärare i Historia och Religion. Inom Piratpartiet som organisation är jag vice Distriktsledare (Kommunikations- och Utbildningsansvarig) för hela Östra Distriktet som omfattar Uppsala i norr och Gotland i söder. Jag sitter även som Kommunledare i Linköping och Ordförande för Piratstudenterna Linköping. Det jag är mest stolt över måste ändå vara det att jag hamnade på plats 12 på Östra Distriktets Riksdagslista och kan därmed kalla mig själv för Riksdagskandidat. Faktum är att Linköping lyckades få in hela tre kandidater på vårt distrikts lista vilket också är något att vara stolt över.

Jag har varit en aktiv del i processen med att ta fram lokalpolitiskt program både för kommunen och för landstinget. I fortsatta diskussioner om dem kommer jag se till att ta en lika aktiv plats för att utveckla vår politik vidare. Jag ser de lokalpolitiska plattformarna som ett steg på vägen och

är helt säker på att det kommer dyka upp politiska frågor i framtiden som kanske inte finns i vårt program men som ligger inom Piratpartiets fokus. Det ska bli spännande att se tillsammans med andra piratpartister den faktiska nytta jag är övertygad om att vi kan göra i lokalpolitiken.

Mina hjärtefrågor!

Som både student och blivande lärare ligger givetvis utbildningspolitik mig varmt om hjärtat. IT i skolan behöver utvecklas till den nivån där elever inte by default kan mer än sina lärare och där bra billiga lösningar får företräde inför dyra patenterade sådana. I skolan ska den mångfald av lösningar som finns ute i samhället speglas och utvecklas. Det är även otroligt viktigt att alla elever får samma möjlighet till internet som kommunikations- och informationsplattform.

Transparens är också en av mina hjärtefrågor där jag vill lyfta ut politiken till de som står utanför idag. Det ska vara möjligt för kommunens invånare att tillhanda ha och kritisk granska offentlig information på ett mer lättillgängligt och öppet sätt än idag. Att tillgängliggöra informationen genom att exempelvis diskutera det på en blogg eller hemsida skapar även en mer direkt kommunikationsväg till de som politiken faktiskt berör.

Integritetsfrågan i vården är även den en viktig del i den politik som vi borde driva hårt. Idag handskas känslig information kring privatpersoner olämpligt och i vissa fall grovt integritetskränkande något som givetvis inte är acceptabelt. Det ska vara en självklarhet att all personal vet hur de ska hantera känslig information på samma sätt som att det ska finnas rutiner som säkerställer anonymitet.

Varför Lokalpolitik?

Lokalpolitiken är för mig ett sätt att applicera Piratpartiets ideologi och principer på den sakpolitik som på lokalt plan påverkar invånarna. Det är även ett sätt att arbeta närmare de som våra frågor berör. FRA måste slopas, Ipred likaså för att inte nämna Datalagringsdirektiv och Acta… det finns snart ingen hejd. Nu är vi inne i EU och kan jobba på den nivån och vi är på väg in i riksdagen för att kunna riva upp de integritetskränkande lagarna. Då är det dags att erkänna att frågor som öppen källkod i offentliga sektorn, IT för barn och ungdomar, papperslösas rätt till vård och säkerhet, transparens m.m på lokal nivå också måste angripas. På samma sätt som att Piratpartiet behövs i riksdagen för att värna om vår integritet och rättsäkerhet så behövs vi även lokalt för att visa att våra frågor hör hemma överallt samhället.

Saker om mig du inte ens visste att du ville veta…

Jag är en Harry Potter-nörd ska jag erkänna och har som bevis på det en 4-årig katt som heter Snape här hemma. Jag tycker om pyssel i alla dess former (sticka, stöpa ljus, scrapbooking m.m.) och att baka diverse kakor och bröd. En gammal 70-tals hushållsassistent jag ärvt av min mormor är en av mina bästa vänner. Promenader, rollspel, mysiga filmkvällar och evighetslånga diskussioner i alla dess former om Piratpartiet är andra saker som fyller min fritid.

Min tråd i forumet där du kan ställa frågor till mig om du vill hittas här. Jag finns även på Twitter och Facebook under namnet Leffelini. Jag har varit med i lite media genom att jag organiserade Tjejsnack och Östnytt kom på besök.

Lokala val – Piratpartiet

Det var länge sen nu som jag bloggade. Anledningen: Jag har varit tokigt upptagen med de lokala valen här i Östergötland.

Vad händer just nu? Det är bara EN dag kvar till att kandidera till kommun- och landstingsvalen för Piratpartiet. Deadline är imorgon 28/2.

Hur gör man? Man går in i forumet och startar en tråd eller så kan man maila mig (marit.delden@piratpartiet.se) för att få hjälp.

Många tror säkert att de inte passar eller att kommunpolitik är tråkigt. Det är en chans att påverka! En chans att göra Piratpartiets röst hörd. Är du Piratpartist så passar du!

I Östergötland kommer alla kandidater som hamnar på listorna att bli erbjuden utbildning, så det är inte något krav på förkunskaper heller. Så kandidera nu! Genast! 🙂

« Older entries