Jag har egentligen inte velat blogga om konflikterna inom Piratpartiet eftersom jag inte vetat vad jag velat säga. Med tanke på att konflikterna verkar avlösa varandra och egentligen inte har något med varandra att göra så känns det som att det går djupare än själva konflikten. En del talar om att vi har skapat en konfliktkultur inom partiet. Jag är villig att hålla med.
Dock är det också ett faktum att de som står utanför den täta innersta gruppen personer som främst finns i en speciell skypekanal så märks konflikterna knappt av. Tess skriver att hon inte ens visste om att det fanns en konflikt innan hon fick ett mail från Rick Falkvinge där han förklarade att det fanns en. Då ska det nämnas att Tess också har skype samt debatterar i olika kanaler flitigt och är alltså inte den ”oaktive” medlemmen i partiet då hon dessutom kandiderar i vårt primärval.
Nu ska man inte hyckla med att det bråkas i andra kanaler också. Faktum är att det finns många konflikter lite överallt inom partiet. Detta är givetvis inte något dåligt. Alla arbetsplatser har konflikter.
Så slog det mig idag. Piratpartiet är inte en arbetsplats. Piratpartiet är en familj.
I arbetskanaler och i Off Topic-kanaler, det spelar ingen roll, Piratpartister känner varandra och reagerar på varandra som att vi är en familj. När mamma säger ifrån så gnäller ungarna, när lillasyster snor leksaksbilen så slår storebrodern till och när pappa behöver vila står ungarna utanför dörren och bankar om att de har mardrömmar.
Notera att jag inte lägger in någon som helst värdering i vilka som tar de olika rollerna, faktum är att jag tror vi alla är både mamma, pappa och barn ibland, kanske även kusin eller moster och farbror, eller morfar och farmor osv. Alla får plats i den dynamiken som skapar en familj.
Vi piratpartiser använder sociala medier på internet såsom IRC, Skype, olika bloggverktyg, facebook, twitter osv. Vi är dessutom tillgängliga 24/7 genom dessa. En intensiv seriös hetsig diskussion om organisationen inom PP kan dyka upp på en chatt klockan halv elva en fredagskväll (där både Falkvinge och Troberg är med i debatten) på samma sätt som att samma personer kan sitta i en annan chatt, samtidigt, och diskutera roliga länkar.
När man har ett jobb går man dit på morgonen och hem på kvällen. Det går att ha jour men oftast betyder det att man lägger en mobiltelefon på bordet och sedan svarar i den om någon ringer. Det betyder inte att man ringer chefen eller kollegan direkt när man kommer hem och sitter och småpratar med denne om det där blogginlägget man läste för en stund sedan. Om det är något man vill prata med den personen om tänker man oftast att man pratar om det på morgonfikat dagen därpå. Så bråttom är det faktiskt inte.
I Piratpartiet är det alltid bråttom eftersom alla finns online precis hela tiden. AFK (away from keyboard) börjar förlora sin mening då de flesta tar med sin sina datorer var de än går och gränserna för ledig tid, arbetstid och pirattid har helt suddats ut. De sociala medier som tillåter oss att umgås så pass nära tillåter oss även att visa våra svaga sidor.
Vem berättar för sin kollega att den blivit dumpad av flickvännen och man känner för att krypa under ett täcke och smått dö i en vecka? Vem berättar för chefen att man lider av en depression som gör att man inte kan bli sjukskriven men heller inte kan jobba till sin största kapacitet? Vem berättar i fikarummet att man är lite grinig idag för att man har PMS? (Jag inser att har man en nära relation med sina kollegor eller chef kan det hända men jag gissar mig till att det ändå inte är så vanligt). Sitter man verkligen och pratar om sex öppet med sina arbetskollegor? Det gör man på sociala medier med sina nära. Det gör vi inom Piratpartiet. Därför att vi inte bara är arbetskollegor, vi är en familj också.
När någon mår dåligt plockar vi upp den personen, när någon behöver stöd så stöttar vi och när vi behöver stöd själva söker vi naturligt tröst hos de vi mår bra hos.
Jag tror att detta leder till varför vi har ett konfliktklimat idag. Konfliktklimatet beror nämligen inte på att vi har konflikter. Konflikter finns det överallt i samhället. Däremot så har vi en konflikt på arbetsplatsen finns det ett andrum mellan jobb och fritid, har vi en konflikt på en arbetsplats kan inte den ursäktas bort med att ”jag mår pissigt, så lämna mig i fred.” eller liknande. Vi förväntas vara proffsiga. När vi går hem till partnern däremot då kan vi häva ut oss lite vad som helst för att få ut frustrationen. I Piratpartiet är vi både kollegor och familjemedlemmar. Vi är seriösa och vi är inte seriösa, vi är proffsiga och vi är vänner.
Hur kul är det då att få höra från sin vän eller syster att du gjort fel? Hur kul är det att bli uppringd av någon du tycker mycket om och få en utskällning? Hur inspirerande är det att den man ser upp till säger åt en att ens tankar inte har något värde? Samtidigt får de som kritiserar en smäll när de får höra att kritik inte uppskattas eller att de kritiserar fel. All kritik, om det så är kritik mot kritiken, tas på samma sätt som att det är ens familj som säger det. Man tar den helt enkelt personligt. Jag tror många uppfattar ett ”du har gjort fel” som ”du är fel” vilket inte alls är fallet.
Det leder till att vi inte bara blir sårade, vi blir defensiva lättare, skjuter ifrån oss och beter oss på samma sätt som när mamma skällde ut oss när vi var små. Vi sätter oss och tjurar eller gråter. Vi mår dåligt. När chefen skäller på oss kan vi gå hem och säga ”pucko” och så går man till jobbet nästa dag, när det är en diskussion på Skype går man aldrig hem. Man sitter där tills man däckar av utmattning och när man vaknar igen kan diskussionen återkomma. Det finns inga naturliga pauser och inga naturliga anderum.
Jag vill påpeka att jag inte ser detta som något fel. Att kunna söka tröst hos Piratpartiser, att kunna diskutera sex, att kunna må dåligt och lyfta upp varandra är en del av det jag tycker om kring det sociala nätet som det innebär att vara Piratpartist. På samma sätt som jag älskar att sitta i produktiva diskussioner kring valkampanjer och bloggbävningar. Anledningen till att jag lyfter detta är att jag tror det är något som är bra att vara medveten om. En del kommer inte alls känna igen sig i det jag skriver, en del kommer inte hålla med. Men jag hoppas att det är något att reflektera över.
Som jag ser det behöver vi själva komma på ett sätt att kunna utnyttja de sociala medier vi älskar och samtidigt inte få den destruktiva kulturkonflikt som vuxit fram senaste tiden. Det finns familjer som fungerar och älskar varandra trots konflikter och bråk. Låt oss bli en sådan familj.
(Jag ber om ursäkt för den totala bristen på länkkärlek, ursäktar det på att jag har bråttom att hinna med en buss.)
Grodorna Kokar 