Datalagring – hur skyddar vi oss?

Nu är det dags att driva genom datalagringsdirektivet. Hur lång tid det kommer ta är osäkert, men min gissning är att det inte kommer dröja allt för länge.

Jag är säker på att det kommer dyka upp diverse bloggar som klankar ner på regering och på opposition när det gäller datalagringsdirektivet. Det är givetvis bra på ett sätt, eftersom skuld ska läggas där det bör, och den skulden ligger på de som driver genom lagen. Vi kan vara hur arga som helst om att de ska införa detta, men låt mig få vara pessimistisk en stund; vi har vetat om detta länge, ”inget” har hänt och oavsett hur mycket vi gnäller så kommer det införas. Som jag sa, jag är pessimistisk just nu. Jag hoppas att jag kan skriva ett inlägg som handlar om hur fel jag hade och att vi stoppade allting i tid, men jag förväntar mig tyvärr det värsta.

En del kommer också påpeka hur lönlöst det är i jakten på brottslingar eftersom de som vet vad de håller på med (vilket tyvärr brottslingar gör) vet också hur man skyddar sig. De vet hur man bygger krypterad kommunikation som gör att det inte går att spåra, de vet hur man ändrar IP-adresser och studsar omkring dessa på servrar hit och dit.

Som det kanske märks är jag ingen datanörd. De som är det kommer förfäras över mitt språkbruk när det gäller de tekniska detaljerna jag prata om, eftersom jag just inte vet vad jag pratar om. Jag är samhällsvetare i grunden och snart pedagog till yrket. Jag är de ovetande stackars medborgare som inte kommer ha någon aning om ingen berättar för mig hur jag ska göra.

De som vill driva genom datalagring säger såklart att de gör det för att skydda oss. Dig och mig. Vanliga medborgare. Vi som har rent mjöl i påsen. Det som händer är dock att de är vi som hamnar i kläm. Det är vi som blir övervakade och förlorar vår integritet. Inte de som vet hur man skyddar sig.

Vad kan då du och jag göra, som inte vet hur man hackar tunnlar och kryptonycklar eller som inte vet hur man laddar ner den där senaste versionen av kryptering på mobilen eller som inte ens vet vad kryptering till fullo är? Vi kan påverka på alla sätt vi kan, skicka mail till politiker, skriva debattartiklar, gå ut på gatorna och demonstrera, vi kan gå upp till kamp! Dock kvarstår det faktum att vi inte vet hur vi skyddar oss från datalagringen.

Där har vi integritetsvänner ett stort ansvar att berätta på ett pedagogiskt, lättförståeligt och lättillgängligt sätt hur vi skyddar oss. Se detta som en utmaning du som vet hur man faktiskt gör att berätta det för oss som inte gör det. Låt oss hjälpa varandra.

Annonser

Datalagringsdirektivet i en rödgrön röra

Var man än vänder sig så han man rumpan bak… eller bar.

Miljöpartiet har gått åt hårt för att förklara att de inte är för datalagringsdirektivet. Maria Ferm skriver;

– Det finns ingen överenskommelse om att en rödgrön regering ska lägga fram ett förslag om att implementera datalagringsdirektivet, istället kommer nu S och V rösta för en grön motion om att AVSLÅ regeringens lagförslag om datalagringsdirektivet och en motion om att ifall en implementering skulle ske ska det vara genom lag inte förordning (vilket är svagare)

Jakop Dalunde förklarar;

Såväl ideologiskt som realpolitiskt så säger vi hela tiden sagt nej till datalagringsdirektivet.

Även Lars Ohly uttalar att Vänsterpartiet säger nej till datalagringsdirektivet i en SR-intervju (18.22 in börjar de prata om detta). Han säger till och med att detta är en av de viktigaste frågorna för Vänsterpartiet.

Idag kan man läsa att de rödgröna tänker implementera detta direktiv om de kommer till makten.

I dag var partierna överens. Inte om själva direktivet – men om hur det ska hanteras:
1.
Sverige är skyldigt att införa direktivet i nationell lag.
2.
Uppgifterna får sparas i högst ett år. Socialdemokraterna har tidigare förespråkat en lagringstid på maximala två år.

Jag förstår att MP och V säkerligen fortfarande vill gömma sig bakom det faktum att de egentligen är emot direktivet och vill egentligen riva upp det, eller att de inte vill riva upp det men revidera det. Det finns många sätt att vända orden till sin fördel. Men var man än vänder sig har man rumpan bak.

Att gå med på integritetskränkande lagar för att vi måste eller att EU tvingar oss är bara en ursäkt. Ideal borde slå högre än så, principer borde slå högre än så, integritet borde slå högre än så. Dock verkar det som att det går bra att strunta i dessa bara för att stygga EU knackar på dörren och påstår att vi måste. Med ett direktiv som vi inte ens vet om det följer Europakonventionen!

För mer information om detta tycker jag att följande länkar borde läsas. Även Piratpartiets Pressmeddelande.