Datalagring – hur skyddar vi oss?

Nu är det dags att driva genom datalagringsdirektivet. Hur lång tid det kommer ta är osäkert, men min gissning är att det inte kommer dröja allt för länge.

Jag är säker på att det kommer dyka upp diverse bloggar som klankar ner på regering och på opposition när det gäller datalagringsdirektivet. Det är givetvis bra på ett sätt, eftersom skuld ska läggas där det bör, och den skulden ligger på de som driver genom lagen. Vi kan vara hur arga som helst om att de ska införa detta, men låt mig få vara pessimistisk en stund; vi har vetat om detta länge, ”inget” har hänt och oavsett hur mycket vi gnäller så kommer det införas. Som jag sa, jag är pessimistisk just nu. Jag hoppas att jag kan skriva ett inlägg som handlar om hur fel jag hade och att vi stoppade allting i tid, men jag förväntar mig tyvärr det värsta.

En del kommer också påpeka hur lönlöst det är i jakten på brottslingar eftersom de som vet vad de håller på med (vilket tyvärr brottslingar gör) vet också hur man skyddar sig. De vet hur man bygger krypterad kommunikation som gör att det inte går att spåra, de vet hur man ändrar IP-adresser och studsar omkring dessa på servrar hit och dit.

Som det kanske märks är jag ingen datanörd. De som är det kommer förfäras över mitt språkbruk när det gäller de tekniska detaljerna jag prata om, eftersom jag just inte vet vad jag pratar om. Jag är samhällsvetare i grunden och snart pedagog till yrket. Jag är de ovetande stackars medborgare som inte kommer ha någon aning om ingen berättar för mig hur jag ska göra.

De som vill driva genom datalagring säger såklart att de gör det för att skydda oss. Dig och mig. Vanliga medborgare. Vi som har rent mjöl i påsen. Det som händer är dock att de är vi som hamnar i kläm. Det är vi som blir övervakade och förlorar vår integritet. Inte de som vet hur man skyddar sig.

Vad kan då du och jag göra, som inte vet hur man hackar tunnlar och kryptonycklar eller som inte vet hur man laddar ner den där senaste versionen av kryptering på mobilen eller som inte ens vet vad kryptering till fullo är? Vi kan påverka på alla sätt vi kan, skicka mail till politiker, skriva debattartiklar, gå ut på gatorna och demonstrera, vi kan gå upp till kamp! Dock kvarstår det faktum att vi inte vet hur vi skyddar oss från datalagringen.

Där har vi integritetsvänner ett stort ansvar att berätta på ett pedagogiskt, lättförståeligt och lättillgängligt sätt hur vi skyddar oss. Se detta som en utmaning du som vet hur man faktiskt gör att berätta det för oss som inte gör det. Låt oss hjälpa varandra.

Annonser

Virtuella poliser ska locka väljare

Moderaterna vill locka väljare. Jag kan inte klandra dem.

Moderaterna vill locka unga väljare. Jag kan fortfarande inte klandra dem.

Det är klart att moderaterna vill ha fler unga väljare i sina led när det visade sig att Piratpartiet blev störst i just den gruppen i EU-valet. Inte för att de håller på med röstfiske, det kan man inte kalla det (ana min ironi), även om det är precis det som det handlar om.

Saken är den att det nog är det sämsta röstfisket jag varit med om. Vad är det som unga väljare ställer sig på enad front emot? Det som alla ungdomspartier oavsett politisk tillhörighet inte vill ha? Övervakning! Vad är moderata riksdagsledamoten Anna König Jerlemyrs briljanta idé? Virtuella poliser på nätet.

För som sagt vi vet ju alla att det unga väljare vill ha är fler myndigheter på nätet som ser till att alla sköter sig, samt att ungdomar av idag är de som har absolut störst förtroende för polisen. Eller hur var det nu igen…?

Sammanfattningsvis så innebär det att det ska finnas avatarer av poliser som sitter och surfar på nätet och finns där, tillgängliga utifall att man vill prata med dem eller… ja vad som nu de inbillar sig sker på nätet att de ska behöva ta tag i. De ska ha avatarer och det ska finnas möjlighet att besöka dem på virtuella poliskontor. Det i sig är inte fel, att finnas tillgänglig på nätet är ett bra initiativ! Däremot att aktivt söka på myspace eller andra sidor efter brott, eller vad de nu letar efter, känns bara otroligt ogenomtänkt.

Förr i tiden så ingav poliser förtroende. De var en rund glad gubbe som skrockade glatt åt busungarna på stan. Nej jag vet att det inte var så på riktigt, men det är den bilden man har av poliser, det finns fortfarande idag fantastiska poliser som gör ett grymt bra jobb och får ungdomars förtroende. Tyvärr är de inte många. Unga idag har generellt inte förtroende för polisen/staten och så har det nog varit i många tider. Det kallar ungdomsrebell av en anledning. Att tro att fler poliser kan få folk att… ja vadå? Känna sig trygga? Det är en mycket naiv och snäv bild av verkligheten.

Jag tror att moderaterna har spelat lite för mycket Sims och varit lite för lite ute på nätet när de kom med den här idén. I spel som WoW eller Second Life på nätet så fungerar det att ha en avatar som springer omkring, men nätet i helhet handlar inte om avatarer och att mötas på det sättet. Sitter du och skriver på Facebook tvivlar jag på att du vill ha en okänd polis bland dina kontakter, utifall att du skulle vilja prata med en. Eller vill du att en okänd polis ska sitta i samma IRC-kanal och idla? Internet är inte en virtuell värld på det sättet att man går omkring i världen. När jag söker efter en internetsida på google har jag ingen avatar eller någon chattfunktion.

Kanske dags att faktiskt använda internet om det är så att ni vill locka fler unga väljare genom att locka med coola nya saker på internet. Även om moderaterna glatt röstade genom FRA-lagen som trädde i kraft den 1:a december i år så trodde jag de hade lite mer koll på läget än att tro att det unga väljare vill ha är mer kontroll och polismakt på internet.

Tack Anna Troberg för tips om länken, jag fick mig ett gott skratt!

”Det är okey med övervakning bara staten gör det.”

Följande mening sa min kära mor till mig nu i helgen när de var på besök. Min mamma har Piratpartistiska åsikter i mångt och mycket men när jag diskuterar Piratpartiets ideologi och politik med henne inser jag att poletten nog inte helt har trillat ner ändå.

Det hon menade med uttalandet var att hon tycker det är fel med privata företag som kan gå in i våra privatliv och snoka (som i exemplet med IPRED-lagen) men att om staten gör det så är det kontrollerat. Så länge vi har insyn i staten.

Problemen med detta som jag ser är flera. Det är ett stort problem med resonemanget eftersom insyn i statens arbete är ungefär lika med noll i dagens läge. Då menar jag inte offentliga dokument utan skulle jag som privatperson gå till FRA och fråga vad de kikar på skulle jag inte få ut den informationen. Inte ens om det är mig de kollar på. Registreras jag för att jag köpte ett spel där terrorister skjuter ihjäl oskyldiga eller för att jag är medlem i Piratpartiet? Registreras jag alls? Jag kommer antagligen aldrig få veta.

Sen skulle jag vilja ta detta ett steg ännu längre och fråga vad som sker om vi faktiskt har full insyn. Betyder det att jag då skulle kunna gå till Herr Staten och fråga hur vilken typ av registreringar det finns på min granne? (nu kommer många påpeka att det bara ska vara registrering av mig själv som jag ska ha full insyn på, fast så begränsat är det inte. Har de registrerat mig har de även registrerat de jag känner och umgås med osv.)

Sedan till slut kommer jag till punkten som jag tycker är viktigast. Det att jag inte alls håller med om att staten ska få övervaka sina medborgare på det sättet oavsett om vi har insyn i systemet eller inte. Insyn gör inte övervakning okey. Det jag tror många missuppfattar med till exempel FRA och övervakning är att de tror att på det sättet så fångas det mer tjuvar och banditer. Polisen har redan det jobbet, detta underättar inte något jobb för polisen, den gör att staten får laglig rätt att övervaka sina medborgare på det sättet de anser är korrekt.

Min kära pappa kommer då med kommentaren; ”De har övervakat folk i ala tider och de kommer göra det oavsett om det finns lagar mot eller för, nu är det bara lagligt att göra det.”
Som att det skulle göra det bättre…?!